Oscar Wilde – fake it till you make it
För irländaren Oscar Wilde var berömmelse själva nyckeln till framgång.
Med enträgenhet och välplanerade metoder lyckades han ta sig till toppen som dramatiker och författare under slutet av 1800-talet.
Med sin klädstil och kvicka kommentarer skapade han den moderna kändisen. Men hans hybris kom senare att bli hans fall.
Medverkande: Elisabeth Mansén, professor em. i idéhistoria och Kristoffer Leandoer, författare.
Läs hela radiomanuset:
Miljö: Hamn, sorl, musik
England 1881. Det är vinter i Liverpools hamn där ångfartyget SS Arizona tar ombord resenärer för avgång mot New York. I kön till landgången är det en av passagerarna som sticker ut – en ung irländare.
Elisabeth Mansén:
– Han var ganska lång och ja han hade ett långt vågigt hår, stora milda ögon, men jag tror inte att det är hans fysiska utseende som är det mest märkliga utan det är väl stilen som han har.
Kristoffer Leandoer:
– Sammetsbyxor, knäbyxor och sådana här sidenstrumpor och sammetskavaj.
Han har märkt att hans kläder som går i gult och lila ofta väcker uppmärksamhet – vilket så klart är meningen.
– Och alltid en stor blomma, gärna solros i knapphålet, och en stor rosett.
– Haha, han såg nog egentligen inte riktigt klok ut.
Irländaren heter Oscar Wilde och är 27 år. Han bär på författardrömmar och hans mål är tydligt: Han ska bli berömd.
Och kanske är det den här Amerika-resan som äntligen kommer leda till det stora genombrottet.
Han är nästan besatt av tanken och har resonerat med sig själv… om han inte lyckas bli känd så ska han åtminstone bli ökänd.
Elisabeth Mansén:
– Och han blev ju faktiskt ja båda delarna, om man så vill.
– Men det ligger ett verkligt arbete och en eftertanke bakom att skapa den här imagen då han också alltid har en träffande replik sådär. Så det är ju en image han skapar aktivt så att säga, väl medveten om att det väcker starka känslor och reaktioner.
Kristoffer Leandoer:
– Han förstod att det finns… det är ingen större skillnad på att vara känd och ökänd. Det viktiga är att folk pratar om en att man finns i blickfånget att man finns i folks tankar.
Fram till den här resan har Oscar Wildes liv och hans ambitioner att bli en framstående författare kantats av flera missöden. Hans klädstil och sitt sätt att vara har gjort att folk har börjat driva med honom.
– Han är egentligen… har inte lyckats med någonting, han har inte fullbordat sina studier. Han är svårt skuldsatt och han har gett ut en liten tunn diktsamling som han fick betala tryckerikostnaderna för själv. Så han har egentligen allt att vinna och absolut ingenting att förlora.
Elisabeth Mansén:
– Han är väldigt utåtriktad och benägen att säga någonting utmanande som väcker uppmärksamhet och så.
Kristoffer Leandoer:
– Han såg stjärnkulturen långt, långt innan någon annan gjorde det.
Berömmelse har lockat människor i alla tider, men det som utmärkte Oscar Wilde var att han tidigt förstod att även om du är en lysande författare och vill lyckas, så är själva kändisskapet en minst lika viktig framgångsfaktor som själva skrivandet.
– Folk har velat bli berömda för sina prestationer. Wilde… han blev faktiskt berömd innan han har skrivit någonting viktigt.
Elisabeth Mansén:
– Alla ville se honom för att han såg så speciell ut men sen visade det sig då också att han hade intressanta saker och välformulerade saker att säga så… begåvad var han.
Hittade brevsamling på antikvariat
Miljö: Letar böcker
Bland hyllor och kartonger och högar med böcker letar professor emeritus i idéhistoria Elisabeth Mansén efter de två Oscar Wilde-böckerna som hon själv har översatt och skrivit förord till. Hennes fascination för Wilde började efter att hon hittat hans brevsamling på ett antikvariat.
– Jag hittade en sida hos honom som jag blev förvånad över. Nämligen hans allvar.
– För annars är ju Oscar Wilde mest känd för sina fina citat, om man säger så. Sina kvicka teaterstycken. Och kanske också för sina vackra sagor, om man känner till dem. Troligen för sin homosexualitet och sitt tragiska livsöde och så.
– Men kanske inte för sitt allvar. Och det, ja det fascinerar mig.
Med här i programmet är också författaren och litteraturkritikern Kristoffer Leandoer också han har känt sig dragen till Oscar Wilde. För honom började det med ett bilduppslag i en bok över olika perioder i kulturhistorien.
Kristoffer Leandoer:
– Där fanns ett uppslag med sekelskiftet, med jugendbilder och där fanns en bild på Wilde som jag tyckte var så fascinerande.
– Hela den här epoken tyckte jag var fantastiskt spännande, den var så vacker och man blandade sagor och verklighet och alla andra epoker såg så gråa och tråkiga ut jämfört med den här.
– Jag hade aldrig sett en författare som var så snyggt klädd och såg så bra ut med hår och allting, sen började jag läsa hans sagor.
Men hur skulle du beskriva honom då, som person?
– De flesta beskriver honom som gladlynt, ganska lättsam. Han var inte långsint, han glömde bort att han borde vara arg på folk. Han gick nog på lite högre varv än vanliga människor. Jag tror att han var väldigt rolig att vara med.
”Han såg ut som en irländsk bondlurk”
Oscar Wilde växer upp i en högborgerlig miljö på Irland. Men hans förändring till den extravaganta uppenbarelse som han senare blir, börjar ske när han studerar på universitetet i England.
– Han hamnade i Oxford som jättebegåvad kille från vischan som folk nog skrattade lite åt. Han såg ut som en irländsk bondlurk. Det där satt djupa avtryck i honom.
Han förstod att något måste ske, men Oscar Wilde vill inte bara passa in – han vill sticka ut.
Så han bestämmer sig för inte bara att raka av sig polisongerna och fila bort den irländska dialekten – utan också att spara ut till långt hår, och börja klä sig i sammetskläder.
– Han tvättar bort den yttre lantisen och provinsbon och blir en riktig London-dandy.
Musik: The Mikado – Gilbert and Sullivan (10 s.), ”I am the very model of a modern major general” – Gilbert and Sullivan (16 s.)
Miljö: Mingel, skratt
Oscar Wilde har börjat få uppmärksamhet i Londons societet. Han går på teaterpremiärer och börjar mingla med Londons inneklick å de självklara samlingsplatserna vid den här tiden är just teatrarna.
Och det dröjer inte länge förrän folk börjar lägga honom på minnet.
– Sen var han… de här framträdandena där han dundrade in, utklädd till cello eller något annat, verkade improviserade men dom var i själva verket enormt väl förberedda.
Oscar Wilde kunde ägna timmar framför spegeln innan han gick ut. Det var en utmaning att få sina inövade repliker att låta alldeles spontana.
– Han visade sig aldrig offentligt och han var ju offentlig så fort han lämnade sitt eget hem utan att vara enormt väl förberedd att veta precis vad han skulle göra och vad han skulle säga.
“Jag tycker inte om principer – jag föredrar fördomar”, “Var dig själv!”, det är några av Wildes kvickheter som man fortfarande kan höra ibland.
Elisabeth Mansén:
– Alla såna här citatsamlingar är fulla av honom för att det är så lätt att plocka ut nånting.
Musik: The Pirates of the Penzance – Gilbert and Sullivan
Även om många av hans citat innehåller ett allvar kommer hans liv så småningom omslutas av ett mycket tyngre allvar.
Wilde skapar den moderna kändisen
Miljö: Teaterpremiär
Kristoffer Leandoer:
– Så väljer han en väldigt ovanlig väg in till att göra sig känd. Han väljer att bli känd genom att beundra andra.
– Han väljer ut skådespelare, den här Lillie Langtry och Sara Bernhardt och blir deras största fan. Det här är långt innan fankultur egentligen finns.
– Men han uppvaktar dem något hejdlöst. Han är på alla föreställningar. Han syns och hörs mest.
Men är det genuint eller är det en plan för att själv nå framgång, eller är det både och?
– Det är klart att beundran var genuin, men jag tror att han mycket snabbt såg att oj, vad synlig jag blev.
Från och med nu är Oscar Wilde aldrig lite förtjust, eller lite uttråkad.
– Det är alltid han som skrattar högst eller gäspar högst, och ingen ska någonsin behöva tveka om vad han tycker.
Det leder också till att han får allt mer utrymme. Kristoffer Leandoer menar att det var Oscar Wilde som uppfann och var först med att göra det till en konst att bli känd. Efter honom är det många som har gjort liknande resor in i strålkastarljuset.
– Han är en slags tidig prototyp för en rockstjärna, en slags Andy Warhol som förstår att berömmelsen är en egen konstform, att kommunicera sig själv, sin personlighet, det är en konstform i sig.
Samtidigt är det en del som stör sig på Oscar Wilde – de ser en pretentiös dramaqueen med ett överdrivet manér.
– Han blev ju en… Han blev ju naturligtvis en driftkucku, någon som folk driver med helt enkelt.
– Han blev omtalad, men till ett ganska högt pris. Folk tyckte ju att han gjorde sig löjlig. Men de pratade om honom och då var det värt det.
Etablerade underhållare gör parodi på Wilde
Musik: Teater, operett
Miljöljud: Föreställningen Patience, teater, applåder, dialog
Det är en aprildag 1881 och en ny föreställning har premiär i London, den heter Patience.
Bakom står dåtidens stora underhållare operettförtfattarna Gilbert och Sullivan. En av huvudkaraktärerna är en parodi på Oscar Wilde.
Miljöljud: Dialog från Patience, skratt och applåder
– Och Wilde såg naturligtvis till att vara där på premiären och skratta högst så fort de drev med honom så att ingen skulle tro att han tog illa vid sig.
Men även om det kanske var smärtsamt kommer den här föreställningen leda till att Oscar Wildes drömmar kommer att gå i uppfyllelse.
– Det visade sig vara hans lyckokast. Gilbert och Sullivan var stora i hela världen och de var jättestora i USA och de hade en manager som skulle ta den här föreställningen till USA.
– Problemet var bara att den byggde på att man drev med någon som var i fullständigt okänd i USA. Och då kommer han på den lysande idén, men då skickar vi över Wilde till USA så får han vara levande marknadsföring, så att Wilde skickas ut på en föreläsningsturné i USA där han ska berätta om den nya poesin.
– Det var ju en dålig deal egentligen för att han skulle vara ett slags turnerande skämt som åkte före den här föreställningen.
Skapar ny persona på en atlantångare
Miljö: Båtknarr, barmiljö, fog horn
Ombord på atlantångaren tänker Oscar Wilde på sitt uppdrag. Det är nu han ska göra den här Amerika-resan.
Hittills har han inte lyckas göra sig känd som författare, men uppdraget är att åka runt i USA å hålla föreläsningar om den senaste kulturella utvecklingen som skett i Europa. Han borde förbereda sig, men det gör han inte.
– Så ska han egentligen sitta inne på sin hytt och skriva föredrag. Men han bestämmer sig för att göra någonting som han tycker är viktigare. Nämligen han håller sig i fartygsbaren hela resan och tränar på att umgås med folk i sin nya roll som Oscar Wilde.
Oscar Wilde reser runt i USA under ett helt år.
– Han föreläser om en poesi som de flesta människor inte har en aning om.
Han besöker 30 stater, ger mer än 100 intervjuer, och blir omskriven i 500 tidningsartiklar och ger sammanlagt 150 föreläsningar.
– Han gör det för New York societén och de intellektuella i Boston, men han gör det också för gruvarbetare, Texas Rangers. Han blir en ohyggligt bra uppträdare. Han blir fruktansvärt scenvan.
Resan blir en succé.
– Det var nog inte bara hans sceniska förmåga. Det var också en stort mått av personlig charm. Jag tror att han genuint faktiskt tyckte det var jättekul att hänga med gruvarbetarna och prata om det senaste i den engelska poesin.
– Han hade faktiskt kul och det märkte folk. Det fanns någon slags genuin livsglädje och energi hos honom.
Återvänder med en ny repertoar
När Oscar Wilde återvänder till Europa har han med sig en ny repertoar och lärt sig hur man trollbinder en publik. Att det hela började med att i hemlighet göra honom till åtlöje för att kunna marknadsföra en pjäs är inget som gnager inom honom.
– Wilde hade uppförsbacke på alla sätt och vis. Men när han kom tillbaka så var han en fullfjädrad artist och han visste precis vem Oscar Wilde var och vad han kunde göra. Det är från och med då som han börjar skriva sina stora mästerverk.
Miljö: Teater, applåder
Det är premiär för ännu en av Oscar Wilde teaterpjäser. Han står på toppen av sitt kändisskap. Han har också gift sig bildat familj. Han skriver också essäer, noveller och så sagor nu när han fått barn.
Kristoffer Leandoer:
– Hans stora stora genombrott är ju som dramatiker. Han skriver de här salongskomedierna, The Importance of Being Earnest, Lady Windermere’s Fan.
Det är de mest kända. Hans premiärer är ju enorma händelser i Londonsocietén och folk slåss om hans pjäser.
– …så skriver han den stora romanen, en av de verkligt betydande romanerna från den här tiden.
Ett elakt porträtt på vinden
Dorian Grays porträtt kommer bli Oscar Wildes enda roman. Den handlar om en ung man som låter sig bli porträtterad i en målning. Efter ett tag märker han hur porträttet ser ut att ändras. Mannen i målningen blir äldre, medan han själv förblir ung.
– Alla hans utsvävningar och hans växande elakhet och själviskhet syns inte alls i hans eget ansikte. Men det syns på porträttet som han till slut gömmer upp på vinden.
Elisabeth Mansén:
– Jo, han är väldigt fantasifull och det finns i hans sagor också, det är en staty som blir levande och sånt där. Det finns mycket, mycket fantasifull är han och utomordentligt välformulerad och så är han väldigt bra på dialoger.
Kristoffer Leandoer:
– Det är en övernaturlig berättelse. Det är svårt att inte riktigt sätta det i samband med att han själv var så tidig med att förstå skillnaden mellan bilden av sig själv, bilden man visar för andra och den man faktiskt är.
– Att man kan styra och bestämma över bilden av sig själv. Det är svårt att inte sätta det i samband med berättelsen i Dorian Grays porträtt.
Homosexualiteten & dubbelmoralen
Miljö: Krog, sorl,
Oscar Wilde har börjat tröttna på familjelivet. Han är sällan hemma. Istället är han ute i Londons krogvimmel och ses ofta umgås med yngre män, och Oscar Wilde börjar utforska sin homosexualitet.
Han har också skaffat sig en mer stadigvarande älskare – Lord Alfred Douglas – en bildskön poet som är 20 år yngre och kallas Bosie.
– Han döljer inte, han visar sig med Alfred Douglas, sin älskare, överallt.
Elisabeth Mansén:
– Man märker ju sen när man läser om det att det är mångas män som har både älskare och älskarinnor på den tiden. Alltså den viktorianska perioden i England är ju känd för sin dubbelmoral.
Kristoffer Leandoer:
– Så länge vi visar oss på ett sätt när ljuset är tänt så får vi göra vad vi vill när det är släckt. Men han förstod inte riktigt det.
Det hade också börjat sprida sig en idealisering av antikens gossedyrkan.
Elisabeth Mansén:
– …där det ideala kärleksförhållandet var mellan en vis äldre man och en vacker yngling som då fick en mentor som hjälpte dem in i vuxenlivet.
– Det kunde vara en jämlikare relation menade man då, i antiken, än förhållande till kvinnor som vars liv var helt begränsat till hemmet och familjen och som inte hade några intellektuella intressen och så.
Det fanns också ett brett motstånd bland allmänheten och straffen hade skärpts. Det var många i samhället som skrämdes av homosexualitet.
– Det finns ju i den gamla skräckpropagandan mot homosexualitet finns ju det då att mänskligheten dör ut för att man inte skaffar några barn och så.
– Men lagarnas förändringar gjorde att det blev förbjudet också för vuxna män som helt var med på det, även om de var i hemmet. Men de flesta blev ju aldrig åklagade förstås. Om de var överens så hände det ju ingenting.
Den grälsjuke markisen
Kristoffer Leandoer:
– Vad som hände var att hans älskares pappa, Marquisen av Queensbury, som var en ökänd bråkmakare och grälsjuk och var i enorm konflikt med sin son och överhuvudtaget hela sin familj, när Wilde hamnade i kläm mellan.
Markisen av Queensbury hade ett specialintresse för boxning och var känd för att hela tiden hamna i konflikter.
Elisabeth Mansén:
– Och han kunde omöjligen tänka sig att hans son skulle ha ett homosexuellt förhållande, även om vad man kan se så hade Lord Alfred Douglas fram till dess aldrig varit intresserad av någonting annat än män.
Kristoffer Leandoer:
– Queensbury ville utmana Wilde, han ville ställa till skandal. Han lämnar över ett kort till Wilde där det stod ”Wilde posing as a sodomite”, felstavat för övrigt.
Att markisen pekat ut honom som sodomit såg Wilde som en grov förolämpning. Han var också rädd att det skulle kunna påverka hans möjligheter inom teatern.
Så han bestämmer sig för att stämma markisen för förtal.
– Han ansåg att han skulle kunna ro hem det och det är där han visar sitt övermod. Alla sa till honom att gör inte det för guds skull, du har inte en chans.
– I en offentlig rättegång så kommer allting att komma fram. Men han trodde att han var tvungen att göra det för att rentvå sig, för att inte låta det här stå oemotsagt. Han var ju dåtidens mest firade dramatiker och alla slogs om att få plats och se hans pjäser.
– Det här var ju första nyhet.
Fallet och rättegångarna
Miljö: Rättegång – ”Order”, högt sorl
Det är rättegång i förtalsmålet mot markisen av Queensbury.
Elisabeth Mansén:
– Det som gjorde saken problematisk var att Oscar Wilde hade relationer med olika personer från skilda samhällsgrupper.
– Hade han hållit sig till adeln och borgerskapet hade han antagligen klarat sig. Men Lord Alfred Douglas introducerade honom för sjömän och folk som vanligen stod till tjänst, och de var lättare att muta.
Markisen hade lagt ner stora resurser och anlitat privatdetektiver för att få fram vittnen som kunde berätta om Oscar Wildes vidlyftiga sexäventyr.
Kristoffer Leandoer:
– Det var vittnesmål från callboys och det var vittnesmål för hotellstäderskor om hur lakanen såg ut och så vidare. Det var en riktigt sjaskig historia.
Det som man skulle vara noga med att prata tyst om i det viktorianska samhället vädrades nu helt öppet inne i rättssalen.
Nu fanns inte längre någonting i det dolda. Och skammen bredde ut sig över Oscar Wildes familj å särskilt hans fru.
– Alltså det här är inte en riktigt trevlig sida hos Wilde. Han utnyttjade unga pojkar som helt enkelt behövde pengar.
Elisabeth Mansén:
– Men det var ju inte så att det fanns någon under de här rättegångarna som hävdade att Oscar Wilde hade förgripit sig på någon, använt våld eller så.
– Det finns stora grupper och betydande personer som vill få honom frikänd. Men det finns också motsvarande grupper som tycker något annat. Alltifrån societeten till mannen på gatan som tycker att han är en irriterande typ.
– Det var inte bara hans sexuella läggning som man reagerade på.
– Det var också att han var väldigt utmanande. Han kritiserade det viktorianska samhället på många olika sätt. Han utmanade det i sin klädsel, sitt uppträdande och i det han sa.
Kristoffer Leandoer:
– Det blev ju så att markisen eller hans advokater mycket snabbt kunde visa att det inte alls var förtal, utan bara precis som det var.
Oscar Wilde förlorar målet och markisen frias för förtal, men allt det som kommit fram om Wilde under rättegången gör att allt plötsligt blir mycket allvarligare. För nu inleder åklagarkammaren en rättsprocess mot Wilde för de brottsliga handlingar han misstänks ha begått.
– Direkt efter så väcktes allmänt åtal mot honom för någonting som kallas för otukt. Han föddes därifrån som en fånge.
Elisabeth Mansén:
– Oscar Wilde dömdes till den strängaste straff man kunde få, och det var två års straffarbete i isoleringscell.
Kristoffer Leandoer:
– Han trodde ju att han, han var helt övertygad om att han skulle klara sig, han är helt övertygad om att han hade fått någon slags, att hans charm och att hans framgång skulle skydda honom även när han gick emot dåtidens moral öppet.
– Det var ju det man inte fick göra. Man fick göra i stort sett vad som helst och folk visste det om varann, vad de höll på med, så länge man respekterade skenet.
– Men att strunta i skenet, det funkade helt enkelt inte.
Oscar Wilde sätts i fängelse
Elisabeth Mansén:
– Han fick repa rep, som det hette. Och det innebar att man slet sönder gamla slitna trossar och sånt i små tofsar med fingrarna så att de blödde.
– Som man använde som isoleringsmaterial i flottan framför allt, tror jag.
I fängelset sitter Oscar Wilde isolerad och utför straffarbete.
– Det fick han göra hela tiden. Och sen hade man kanske en timme om dygnet som man vallades runt ute på fängelsegården, men man fick inte prata med någon.
– Så för honom var det ju, som var van vid att umgås och konversera och sånt där, det var ju hans livsluft, liksom. Att bli helt isolerad i total tystnad i två år i princip, det var ju oerhört nedbrytande.
Det är nu allvaret kommer till Oscar Wilde.
Det är i fängelset som Oscar Wilde skriver en av sina mörkaste texter. Det i form av ett brev till sin älskare Boise.
– Det fanns ju i hans egen uppgörelse i den här boken, De Profundis, så menar han ju också att han gick vilse. Att han började dra sig mot allt mer sånt som var lite farligt.
– Han umgicks med kriminella och gjorde saker som han efterhand inte tyckte var så välbetänkt.
Kristoffer Leandoer:
– Han gjorde upp med sig själv. Han gjorde verkligen upp med sig själv i den här, alltså i De Profundis som är en väldigt, väldigt vacker och gripande text.
Fängelsetiden tär på Oscar Wilde. Hans hälsa försämras och han tappar mycket i vikt.
– Det var ju hårt, han kom in i fängelset som kungen av London och ut därifrån som en bruten man både psykiskt och fysiskt.
Oscar Wilde släpps men faller in i misär
När Oscar Wilde släpps från fängelset har han stora planer på en grandios comeback. Men han han är luspank.
Elisabeth Mansén:
– När han blev anklagad så slutade de att spela hans pjäser. Man sålde inte längre hans böcker. Så pengarna tog snabbt slut.
– Så hela hans hem såldes på exekutiv auktion. Hans boksamling och så, ända ner till barnens leksaker såldes till högstbjudande.
Hans fru har lämnat England och hennes släkt ser till att han inte längre får träffa sina barn.
Kristoffer Leandoer:
– De flesta som hade tyckt att det var fint och roligt och synas med en berömd Wilde undviker honom som pesten.
Elisabeth Mansén:
– Sen orkade han inte samla sig till att skriva något mer.
Kristoffer Leandoer:
– Så småningom föll han tillbaka till gamla vanor. Han levde liksom ur hand i mun i Paris så småningom. Bodde på riktiga lopphotell.
– Hans sista skämt när han ligger för döden på ett sånt lopphotell. Tittar på den anskrämliga tapeten och säger att ”en av oss två måste bort”.
– Och det är extra roligt eftersom han faktiskt visste att han skulle dö. Det är den sortens galghumor som gör att man tycker ganska mycket om honom.
Elisabeth Mansén:
– Men för eftervärlden så blir han väl mer känd som någon slags ikonisk gestalt för gaykulturen och så. Och i efterhand så här tycker man ju att han är väldigt typisk med det här estetiska och teatern och allting sånt där. För en sån här gaykultur som vi känner den nu.
– Men det verkar ju inte som om… Det fanns ingen sån gaykultur riktigt utvecklad på hans tid. Och en del säger att det är han som har utformat den så här, i alla fall gjort den så utpräglad och så där.
Kristoffer Leandoer:
Som sista fråga då, vad kan vi lära oss av honom idag?
– Alltså… Den stora saken är väl den frihet han ger. Att man… man faktiskt kan skapa sig själv. Man faktiskt har… man kan ta sig den friheten att faktiskt bestämma vem man vill vara. Och bli den människan.
Du har hört ett program om den irländske dramatikern och författaren Oscar Wilde.
– Det är en oerhörd frihet. Man har rätten att definiera sig själv. Den kan man få med sig av honom. Sen har man väldigt kul i hans sällskap.
Radiodokumentären om Oscar Wilde är ett av programmen i UR:s serie ”Tänka mot strömmen” som sänds i P1. Producent Elin Iskra. Programmen i serien används också som underlag för undervisning på folkhögskolor.
Lyssna på fler historiska dokumentärer.
