Nietzsches dubbla ansikte
Filosofen Friedrich Nietzsche förknippas ofta med fascism. Men han har också inspirerat feminister och människor på den politiska vänsterkanten.
I dag är det många som vill stöpa om honom och göra honom till sin, vilket lett till en konflikt mellan filosofer och politiska tänkare.
Många av hans idéer var kontroversiella: Han var emot demokrati, han var elitist och föraktade svaghet. Men samtidigt var han själv både skröplig och sjuk.
Nietzsche är lika hyllad som han är bespottad. Lika motsägelsefull som han är sprängkraftig och klartänkt. Själv beskrev han sig som dynamit!
Medverkande: Tobias Dahlkvist, docent i idéhistoria, David Brolin, författare och Nietzsche-specialist, Erik Wallrup, forskare och musikvetare och Fredrika Spindler, docent i filosofi.
Läs hela radiomanuset här:
Röster på stan:
Hej, vad tänker du på om jag säger Nietzsche?
– Ja, filosofen, författare, va han inte det?
– Man and Superman.
Övermänniskan?
– För många så tänker man nog på något slags fascistiskt, lite att man ska ha makt över andra människor.
Arkivklipp: Hitlertal, applåder.
– De flesta tänker att… att man associerar med nazismen och lite den ideologin.
Finns det människor som är mer värda än andra, skulle du säga?
– De kan ju vara bättre lämpade för vissa uppgifter.
Men som människor?
– … men jag tror att alla kan ha sitt berättigande. Det gäller bara att hitta det.
Har du hittat rätt?
– Nej.
Är det svårt?
– Ja, det är klart att det är.
Tobias Dahlkvist:
– Han var av medellängd, men ska ha gått väldigt rakryggad och därför framstått som längre än vad han i själva verket var.
Tobias Dahlkvist är docent i idéhistoria vid Stockholms universitet och har specialiserat sig på Nietzsche.
– Han hade ju en väldigt iögonfallande mustasch. Det hade han. Och den odlade han, inte minst för att skapa nån sorts distans mellan sig och omvärlden, och den här mustaschen gav honom ett militäriskt utseende som skrämde bort människor. I alla fall verkar han ha hoppats att det skulle vara så.
Miljö: Ljud från lägenheten
Här – hemma i sin lägenhet på Söder är bokhyllan fylld av Nietzsche-litteratur. I böckernas överkanter kryllar det av små gula minneslappar.
– Jag har en liten byst i bokhyllan…
Men där ser man hans mustasch, det ser ju ut som en valross…
– Som en valrossmustasch, absolut. Min tvååriga dotter har börjat härma Nietzsche. Hon plutar med läpparna för att försöka se ut som den där valross-mustaschen.
Hur kommer det sig, du pratar mycket om Nietzsche eller?
– Jag vet inte vad det beror på, pappas flicka, antar jag.
Miljö: Fågelkvitter. Speldosa.
Friedrich Nietzsche föddes 1844 i en liten by i östra Tyskland. Och kanske hade hans uppväxt nåt att göra med det att han senare så starkt tog avstånd från kristendomen. Något som genomsyrat hela hans filosofi.
– Hans far var präst – men dog innan Nietzsche hann fylla fem.
Miljö: Barn klinkar på piano.
Nietzsche – eller Lille Fritz som han kallades – uppfostrades av mamman och sina fastrar och mostrar. Han ansågs tidigt vara ett underbarn, full av talanger.
Musik: Friedrich Nietzsche – Manfred meditation
Han ägnade sig mycket åt att spela piano och han komponerade även själv – som här – ett stycke som han skrev senare och som han döpte till Manfred meditation.
Tobias Dahlkvist:
– Han skickades till en elitskola i Schulpforta som ligger i Naumburg med tanken att han skulle studera teologi och bli präst precis som sin far. Men han vände sig ganska tidigt från det där.
– Han var ateist på det där sättet som förmodligen bara en prästson kan vara. Han tog väldigt starkt avstånd från kristendomen.
Och det var framförallt kristendomens moral som Nietzsche vände sig mot – som han tyckte va förljugen och full av myter och sagor. Till exempel att paradiset skulle ligga och vänta för dom som handlat gott i livet. Enligt Nietzsche så var både gott och ont konstruktioner som egentligen inte existerade.
”Gud är död. Död för evigt!”
I sin bok “Den glada vetenskapen”, låter han en galen person springa gatlopp genom staden och skrika att “Gud är död. Död för evigt!”
– Plötsligt så finns det ingenting att hålla sig till längre. Guds död innebär att allt blir osäkert för människorna.
I Nietzsches tankeexperiment innebär Guds död att människorna måste börja om och tänka; vad ska vi göra nu? På det här sättet ville han tvinga fram något nytt. En omvärdering av alla värden.
– Och som jag läser Nietzsche är det hans tänkande handlar om – att acceptera svärtan som uppstår när man inser att kyrkan och samhället ljuger för en om vad som är viktigt i livet, men ändå fylla det där med något eget positivt innehåll.
– Men däremot på ett personligt plan var förhållandet till religionen någonting plågsamt för Nietzsche. Det kan man nog säga. Hans mor blev väldigt besviken över att han inte blev präst och hon blev väldigt besviken över vad hon läste i hans böcker. För Nietzsches egen del fanns det ett starkt inslag av ångest i den här uppgörelsen med religionen.
Miljö: Stadsmiljö, sorl från universitetet
Nietzsche gör blixtkarriär inom den akademiska världen. Redan som 24-åring utnämns han till professor vid Universitet i Basel. Men inte i filosofi. Istället blir han filolog – alltså språkvetare med inriktning på latin och grekiska. Han skriver flera böcker. Men han mår inte bra.
Tobias Dahlkvist:
– Han hade en lång rad problem, med magen, han hade problem med migrän, han hade problem med sina ögon, som gjorde att han periodvis förbjöds av sina läkare att läsa och skriva. Han var extremt närsynt. Och dessutom var han olika mycket närsynt på ögonen, vilket var svår att fixa med tidens optik. Och det skapade våldsamma huvudvärksattacker och sådär. Den bild ögonen gav stämde inte överens med varandra, helt enkelt.
Redan efter tio år som professor tvingas Nietzsche att ge upp sin professur. Migränattackerna blir till slut för våldsamma. Men han fortsätter att skriva.
– Avskedet från universitetet innebar också att han ändrade skrivsätt nästan helt och hållet. Han gick från att skriva längre sammanhängande essäer till att skriva aforismer, korta små stycken.
Erik Wallrup:
– Hos Nietzsche går det nästan alltid snabbt. Han beskrev sig själv som dynamit.
Erik Wallrup är forskare och musikvetare vid Stockholms Universitet. Han är också kritiker på Svenska dagbladets kultursidor.
– Alltså det finns få som är så goda stilister, det finns ett tänkandets rytm i hans texter som fångar… så i den meningen är det en njutning att läsa honom. Han är också en av – inte så många filosofer – som skriver med humor, och som har en dräpande formuleringsförmåga.
Enligt honom så är Nietzsche inte intresserad av att komma fram till harmoniska slutsatser. Istället är hans mål att landa i det som är konfliktfyllt.
– Han vill sätta världen i rörelse snarare.
Men varför gör han så, tror du?
– Därför att han inser att världen inte är stabil.
Nietzsches tredje öra
I dag har det skrivits mer än 20 000 böcker om Nietzsches tänkande. Det har växt fram en industri av analyser, tolkningar och omstöpningar av hans filosofi. Det hålls årliga konferenser över hela världen där man diskuterar hans tankar från olika perspektiv.
Scen: Bläddrar och visar sin bok.
Erik Wallrup har också bidragit. I sin bok “Nietzsches tredje öra” utforskar han Nietzsches relation till musiken. Enligt honom var Nietzsches filosofi musikalisk.
– Det är inte så att hans tänkande låter tatata, tatata, utan det är mer att det finns inte bara ett flöde utan en framåtdrivande rytm där tankarna avlöser varandra på ett sätt som gör att de nästan känns fysiska, precis som musik kan kännas fysisk.
Efter att Nietzsche i sin tankevärld hade tagit död på Gud, uppstod en form meningslöshet för människorna. För att kunna fylla livet med en ny mening tog Nietzsche fram olika tankefigurer. En av dem är “Den eviga återkomsten”.
Den eviga återkomsten
Tobias Dahlkvist:
– Han tänkte sig att man som individ ska föreställa sig att man måste leva om sitt liv oändligt många gånger. Man kommer att uppleva precis samma sak oändligt många gånger. Då blir hur man reagerar på det ett mått på om man lever det… om man lever som man bör göra.
– Antingen kan man fyllas av ångest och skräck inför den här tanken att man oändligt många gånger måste, vad vet jag, sitta och skriva ett matteprov, eller nåt sånt där. En massa vardagliga händelser blir laddade med en otrolig leda om de upprepas.
För Nietzsche var det här ett sätt att visa hur viktiga de val vi gör är. Om vi inte kan stå ut med att återuppleva våra val – om och om igen – i evighet – så kanske vi borde välja annorlunda.
Musik: Fragment i sig
I Nietzsches egna musikstycke Fragment i sig – leker han med tanken om ständig upprepning via musiken, något som Erik Wallrup tar upp sin bok. Stycket är komponerat på ett sätt så att den aldrig går att avsluta.
Erik Wallrup:
– När man har kommit till det som är slutet i noterna så måste man gå tillbaka och spela från början, och det går helt enkelt inte att stanna upp vid något logiskt ställe.
Men den går inte att sluta?
– Alltså nån gång… alla som sätter igång att spela måste ju nån gång sluta, men det finns ingen logisk punkt där musiken vilar på ett sånt sätt att det går att sluta så, man känner helt enkelt som lyssnare att stycket aldrig vilar på ett sånt sätt som det känns som att det är slut.
Nietzsche gjorde en uppdelning mellan öron- och ögonmänniskor för att visa vilket sinne som var det dominerande hos en person. Enligt Erik Wallrup var Nietzsche själv tveklöst en öronmänniska.
– Det som är lite roligt, men det som också är jobbigt för oss som har skrivit om Nietzsche, det är insikten att man också kan hitta motsatsen hela tiden. Det vill säga, det går alldeles utomordenligt väl att beskriva honom också som en ögonmänniska.
– Och det är därför den här gigantiska Nietzsche-industrin kan fortsätta att leva, nämligen därför att författare efter författare tror sig ha hittat den rätta versionen av Nietzsche.
Fredrika Spindler:
– Nietzsche har otroligt mycket att tillföra än i dag.
Nietzscheforskaren Fredrika Spindler, docent i filosofi vid Södertörns högskola – men nu boende i USA – har fokuserat på ett annat sinnesorgan när hon har skrivit om Nietzsche. I sin bok – kropp, konst, kunskap beskriver hon hur Nietzsche filosoferade med näsan.
– När han talar om att tänka med näsan så är det just i referens till det faktum att kroppens sinnen och näsan inte minst, just förmår och uppfattar delar av verkligheten som vi kallar det rena tänkandet eller förnuftet tex öht inte kommer i närheten av.
Det är lukter vi pratar om?
– Ja, näsan är ett organ som känner lukter, ja, naturligtvis. Men det här är ju i både bokstavlig och bildlig bemärkelse, därför Nietzsche använde sig väldigt ofta av ett språk där han talar om dofter och livsinställningar som kan vara friska, levande eller skämda, unkna, dävna osv.
– Så det är helt enkelt ett sätt att både tala om tänkandet och tänka på egen hand så att säga som appellerar till sinnena. Till det taktila, till det rörliga på ett sätt som man inte alls är van att finna i den västerländska filosofin.
Att Nietzsche var sjuk och fysisk svag gjorde att han tvingades fokusera på kroppen. Han menade att kroppen var en väsentlig del av människans tankar, enligt Fredrika Spindler.
– Alla de här fysiska svårigheterna, snarare än att få honom vända sig från kroppen, fick honom snarare att inse kroppens betydelse för vårt eget tänkande, att just det faktum att kroppen i sin bräcklighet och i sin skörhet är det som är… det är genom kroppen som vi finns till i världen helt enkelt.
Okänd, sjuk och fattig
Miljö: Perrong, lokomotiv, vissla ånglok
Under större delen av sitt liv var Nietzsche helt okänd. Tiden efter att han lämnat universitetet lever han ett kringflackande liv och pendlar mellan Schweiz, Italien och Frankrike.
Hans böcker säljer inte, han är sjuk och fattig.
Han letar efter en plats som kan lindra hans problem med magen och hans migrän.
Röster på stan:
Hej, hur ser du på svaghet?
– Jag personligen är för ett samhälle som ger hjälp åt de svaga och det är väl det som är den problematiska sidan av Nietzsche antar jag. Svaghetsföraktet och höja upp den starke på något sätt.
Men har du gått från svag till stark någon gång?
– Ja, det tror jag. Många gånger, allt från skola och jobb, relationer och allt som händer i livet, och hur man mår för dagen.
– Men vill ändå ha inställningen och utgå från att alla är lika mycket värda annars blir det jättejobbigt, då går man runt och hatar folk och älskar folk.
Gör inte du det då?
– Nej, jag hatar nog inte folk.
Men du har olika känslor för olika människor?
– Mmmm… det har jag ju, fast jag försöker ändå utgå från att alla är bra människor. Det måste man ju göra. Man får tänka personen och inte handlingen.
– Jag tänker att han hade en tuff uppväxt. Det rättfärdigar inte det han har gjort, men att han hade kunnat bli en bra människa.
Är det någon speciell person du pratar om?
– Jag tänkte på Hitler.
En antidemokrat som föraktade svaghet
Det finns saker hos Nietzsche som är kontroversiella. Bland annat att han var emot demokrati, att han var elitist och föraktade svaghet.
Nietzsche ville att människan skulle bejaka livet. Men att de svaga inte vågade göra det. Till de svaga räknade han kvinnor, demokrater och socialister. De kristna kallade han för “die herde” – alltså flocken, som han ansåg vara odugliga – de var dessutom farliga.
Tobias Dahlkvist:
– Nietzsche menar att den kristna moralen är en slavmoral. Den är en följd av att lägre stående människor har fått makten över samhället, och då har de här lägre människorna skapat en moral som har som syfte att förslava de som är starkare.
Befrielsen låg i de starkas frigörelse. Utifrån det fascinerades Nietzsche av kastsystemet i Indien och hur slaveriet fungerade under antiken.
Ett annat kontroversiellt begrepp Nietzsche skapade var – übermensch – alltså övermänniskan – som senare användes flitigt av nazisterna för att beskriva den ariska rasens överlägsenhet.
Men enligt Tobias Dahlkvist har begreppet missförståtts.
– Det är väldigt tydligt om man går till Nietzsches brev och efterlämnade anteckningar att han desperat försökte förmå sig själv att älska livet, och att övermänniskan var ett verktyg som han uppfann för att göra det.
– Övermänniskan är en person som lyckas bejaka den eviga återkomsten.
– Det är den funktionen övermänniskan har i Nietzsches verk. Den är inte alls en fascistisk förtryckargestalt utan det är en låtsaskompis som gör livet lite enklare, genom att den här låtsaskompisen lyckas bejaka sitt liv.
– Det är säkert så att han föraktade svaghet, men inte minst föraktade han den svaghet som han själv bar på. Och på försynta människors vis så romantiserade han om saker som grymhet och styrka, inte minst för att det var något väldigt främmande för honom själv som person.
”Nietzsches idéer tas inte på allvar”
Scen: Prat med Brolin.
I en lägenhet i Masthugget i Göteborg träffar jag Nietzsche-specialisten David Brolin.
Har du din bok här?
Enligt honom ska Nietzsche ses som en protofascist. Alltså att hans idéer lett fram till fascismen. I sin bok från 2010, tar han upp flera exempel på hur Nietzsche bidragit till att skapa den fascistiska och den nazistiska ideologin.
David Brolin:
– Jag menar tveklöst att man kan kalla honom för protofascist. Som en del forskare har kallat… hans förintelsetankar.
– Hans oerhört negativa syn på människan i allmänhet eller mänskligheten, hans våldsförhärligande. Hans förhärligande av krig. Hans extrema elitism. Hans tanke om att skikta samhället i ett fåtalsherravälde med en slavkast längst ner och ett fåtal övermänniskor högst upp.
Han vänder sig mot att så många akademiker och forskare ser på Nietzsche med så förlåtande ögon. Bland annat hans tankar om att rensa ut de svaga människorna från mänskligheten.
– Ja, det finns mycket såna här tankar om förintelse hos honom. Att dom förtjänade helt enkelt att bara försvinna, och han har ju också vissa idéer kring barmhärtighetsmord och hur man ska göra sig av med de här misslyckade människorna, ja det är självklart, det praktiserade ju nazisterna sen i stor omfattning, och så….
Men har det gullats med Nietzsche tycker du?
– Gullats i den meningen att man inte tagit idéerna på allvar. På ett sätt är det beklämmande att när man ändå har att göra med en tänkare som har de här tankarna så måste man ta det på allvar utan att släta över eller bara betona de här lekfulla stilistiska estetiska aspekterna och så där.
– Han var en gudabenådad stilist osv, men samtidigt har han ju de här idéerna som vi pratar om här.
Nu skriver David Brolin om de unga högerradikaler som i olika nyfascistiska grupperingar växer sig allt starkare i Europa, framförallt i Frankrike, men även här i Sverige. Nietzsche är en av förebilderna.
Enligt David Brolin legitimeras den här typen av rörelser om Nietzsche görs rumsren, vilket han görs om man bara allmänt fokuserar på hans syn på kroppen, till exempel, enligt David Brolin.
– Det är klart att man banar vägen för något slags naiv rehabilitering. Att han blir en tänkare bland andra, som han också har blivit inom akademien.
Men Fredrika Spindler som skrivit om hur Nietzsche filosoferade med näsan vill inte se Nietzsche som en protofascist.
Fredrika Spindler:
– Det är en läsning av Nietzsche som florerade väldigt mycket under en viss tid som numer anses vara helt passé.
Men fanns det inte en sida av Nietzsche som var ganska hård? Han var ju inne på avel och förädling av människan. Hur ska man se på det?
– Det finns så klart saker som rimmar extremt illa så är det naturligtvis formuleringar som framstår som extremt stötande. Han är otroligt komplex filosof.
Enligt Fredrika Spindler ska Nietzsches tankar om till exempel slavmoral inte tas bokstavligt. Hon menar att idéerna egentligen är tankeexperiment som är till för att utforska olika maktkonstruktioner i samhället.
– Herre- och slavmoral är två schablonmässiga typer här som Nietzsche talar om som handlar om att analysera olika typer av kraft som är verksamma.
Tobias Dahlkvist – som också menar att Nietzsche har blivit misstolkad – medger ändå att det finns saker hos Nietzsche som är problematiska. Till exempel hans tankar om avel där han pratar om att man ska säkerställa de intelligentas fortplantning.
Tobias Dahlkvist:
– Det här spåret är något som framstår som väldigt osmakligt för en modern läsare. Det här är något som absolut vetter åt det fascistiska. Det finns en sorts omtanke om kollektivet på individernas bekostnad som är väldigt tidstypisk men som också är en tanke som levde vidare i t ex fascismen.
Drabbas av mentalt sammanbrott
Miljö: Turin. Stadsgata. Droskor. Fyrverkerier.
Nietzsche hittar till slut den plats där han kan må bra.
– Nietzsche slog sig ner i Turin och upptäckte att han mådde alldeles utmärkt där. Han hade plågat sig i tio års tid av migränanfall. De uteblev helt när han kom till Turin. Han skrev – hösten 1888 – flera böcker väldigt snabbt.
Miljö: Fyrverkerier, droskor, sorl
Men på nyårsafton 1889 – samma år som Hitler föds – får Nietzsche ett mentalt sammanbrott.
– Man vet inte riktigt vad som hände. Det kan var en sorts atypisk syfilis-reaktion. Men det kan också vara något annat. Man vet inte riktigt. Det är väldigt svårt att ställa en diagnos i efterhand.
– Men det berättas i alla fall att Nietzsche var ute och promenerade och så såg han en kusk som piskade en häst och då drabbades Nietzsche så starkt av medlidande med den här hästen att hans sprang fram och kramade om den. Och att han i samband med det drabbades av något sorts anfall.
Nietzsche som då är 44 år hamnar först på mentalsjukhus, men förs sedan hem till Tyskland där han tas om hand av sin syster.
– Men han återfick aldrig sina mentala förmågor utan han sjönk djupare och djupare in i det här vansinnet. Han skrev ingenting mer eller så.
Niezsches röst rekonstrueras med DNA
Miljö: Knaster
År 1900 dör Friedrich Nietzsche. På en film som spelats innan hans död ser man honom sittandes under rutig filt. Han rör sig långsamt och hans händer ser förvridna ut. Han bara stirrar rakt framför sig. Ögonen går tidvis isär. Blicken är tom, som om han helt har slutat tänka.
Trots att det har gått över 100 år sen han dog fortsätter Nietzsche att inspirera forskare och tänkare över hela världen.
Klipp:
”Nachdem Du mich entdeckt hast, war es kein Kunststück mich zu finden.”
(Nu när du har hittat mig, vilket ju inte var något konststycke…)
Bland annat i Italien där forskare har rekonstruerat hans röst utifrån DNA som hittats i Nietzsches egna gamla böcker.
Klipp:
”…die Schwierigkeit ist jetzt die, mich zu verlieren.”
(… så är problemet hur du ska göra dig av med mig.)
Scen: Lägenheten på Söder – kaffe
I lägenheten på Söder i Stockholm sätter Tobias Dahlkvist på en kanna kaffe. Han berättar att han nu söker pengar av vetenskapsrådet till ett nytt Nietzsche-projekt.
Tobias Dahlkvist:
– Jag har tänkt att jag ska studera Nietzsches syn på maten, den dietiska filosofi som skymtar fram i hans skrifter.
– Nietzsche menade att maten var en av de saker som kyrkan och det moderna samhället fått oss att glömma, men i själva verket har en stor betydelse för människans tänkande och för det lyckliga livet.
– Jag tror att det finns någonting där.
Radiodokumentären om Friedrich Nietzsche är ett av programmen i UR:s serie ”Tänka mot strömmen” som sänds i P1. Producent Elin Iskra. Programmen i serien används också som underlag för undervisning på folkhögskolor.
Lyssna på fler historiska dokumentärer.
