De nya sexslavarna från Nigeria

Den senaste tiden har flera nigerianska prostituerade dykt upp på prostitutionsstråket vid Rosenlundsgatan i Göteborg.

I många fall har den här nya gruppen av nigerianska kvinnor tvingats med hjälp av hot och voodoo till prostitution i Europa.

2007 när detta reportage gjordes hade den nigerianska traffickingen inte fått fäste i Sverige ännu. Då styrde kvinnornas hallickar tjejerna med järnhand vid Oslos prostitutionsstråk vid Karl-Johan.

Men hur går det till när de nigerianska tjejerna luras till Europa? Lyssna på reportaget där vi reser till Nigeria i jakt på människohandlarna.

---

Detta har hänt efter publiceringen:

Reportaget fick stor uppmärksamhet både i svenska och utländska medier. Här är några av uppföljningarna:

Ekot | Våg av nigerianska traffickingoffer

Ekot | Förbjuds sälja sex på aggressivt sätt

Aftonbladet | Voodoo får dem att sälja kroppen

BT.dk | Voodoo tvinger piger til prostitution

Ekstrabladet | Styrer ludere med voodoo

Läs också om reportaget på Kalibers hemsida.

Även norska NRK:s dokumentärredaktion sände reportaget.

Kaliber följde även upp reportaget i juni 2008 då de nigerianska kvinnorna börjat dyka upp i Göteborg.
Läs mer här.

I slutet av 2009 gjorde Kaliber ytterligare ett program om de nigerianska sexslavarna.
Läs mer här.

---

Reportaget om reportaget

Vi skrev också ett reportage i Grävande journalisters tidskrift Scoop om vår jakt på människohandlarna. Artikeln kan du läsa här.

Läs och lyssna på fler reportage från Nigeria

---

Läs hela radiomanuset här:

Det hände över en sommar, 2004, hundra nigerianska prostituerade kom till Oslo för att sälja sex. Nu några år senare är det runt 400 nigerianska prostituerade på Oslos gator i området kring paradstråket Karl Johan. Och enligt den norska polisen, så är de allra flesta av dem utsatta eller har varit utsatta för trafficking. Många av dem har rest hit med buss och tåg via Sverige.
– Hello, how are you, where are you from? ropar en kvinna till oss.

– Sweden, svarar vi.

– Oh, Sweden, Sweden is very nice. Yes, good massage, good sucking, good fucking.

Varje kväll är det mellan 70 och 100 prostituerade som ger sig ut i området kring Karl Johan. Den här kvällen är det kallt, klockan är runt tio och tjejerna står på bakgatorna och huttrar, men när man går förbi vaknar de till och tar varje tillfälle i akt att berätta vad de har att erbjuda.

– Let me go and suck your dick, I wanna suck your dick.

Några gator bort ner mot hamnen börjar sexköparna åka sakta runt med sina bilar för att hitta en lämplig tjej. Ensamma män med hunger i ögonen. De är på nattjakt. Lite här och var börjar det bli köer.

Prostitutionsgruppen berättar

Alldeles intill Karl Johan ligger Pro Sentret – Oslo kommuns mottagning för prostituerade. Det här är ett populärt ställe att vila upp sig på. Chefen för Pro Sentret heter Liv Jessen.

– Det som har skett i Norge är att vi fått en annan gatubild. Det är nu ofta utländska kvinnor, framförallt svarta kvinnor, som dominerar gatuprostitutionen. Särskilt från Nigeria.

Mottagningen har öppet varje dag och här kan tjejerna göra gynekologundersökningar, få gratis kondomer, surfa en stund på internet och få något att äta.

I dag sitter ett tiotal tjejer i stora soffgrupper. De röker, målar naglarna och fixar till sig. Liv Jessen visar en anslagstavla fullt med lappar där tjejerna varnar varandra för olika kunder. Den mannen, med bilen med ett visst registreringsnummer, betalar inte, en annan misshandlar kvinnorna.

– Tavlan är till för att kvinnorna skall ge varandra information om farliga situationer, säger Liv Jessen.

Flera av de nigerianska tjejerna som kommer till Oslo har uppehållstillstånd och giltiga papper. De säger att de är självständiga och jobbar helt utan hallickar. Men enligt den norska polisen så är många av dem hårt styrda och offer för trafficking.

– Jag känner kvinnor som kommit på det sättet och de som har kommit till Norge blir också satta i prostitution i Norge, säger Liv Jessen.

Men vilka är de då? Människohandlarna. Kvinnorna vi pratar med i Oslo vill inte berätta någonting om nätverken bakom. Så vi söker svaret i Nigeria – 600 mil från Oslo.

Nigeria är ett av världens rikaste oljeländer – med en av världens fattigaste befolkningar. I överfulla städer trängs människor i ett virrvarr av trasiga skjul i smutsiga kåkstäder. I de rika områdena lever vissa i ett överflöd av lyx och flärd medan de flesta andra måste klara sig på knappt en dollar om dagen. Och möjligheterna – för de som inte lever i dom rika områdena – att förverkliga sina drömmar är små. Det finns inget CSN och många har inte ens gått i skolan.

Inne på barerna sitter de vita oljearbetarna. De bjuder friskt och behandlas nästan som filmstjärnor. Här flockas nigerianska tjejer i hopp om ett bättre och lyxigare liv i Europa. De flesta tjejer som hamnat i trafficking i Europa kommer från trakterna kring Benin City. Det är ett av Nigerias fattigare områden och man räknar med att 9 av 10 som prostitueras i Europa kommer just härifrån.

Blessing lurades till Europa

Här träffar vi Blessing Helena som är en av alla dom 10-tusentals tjejer från Nigeria som blivit utsatt för trafficking och som se har återvänt till Nigeria. 23-åriga Blessing Helena har en vit virkad hiphopmössa och en vit blus på sig. Hon flackar med blicken – verkar lite blyg. Hon visar runt i sin lägenhet som egentligen bara är ett litet rum på 10 kvadratmeter i ett halvfärdigt betonghus. Inneväggarna är blå och på golvet ligger en sliten linoleummatta.

– You like it? Tycker ni det är fint, frågar hon.

Det finns nästan ingenting här förutom lite kläder, en gasplatta och en säng. Blessing visar stolt upp sina klänningar en stickad, en blå, en vit med långa ärmar.

Vi sätter oss utanför hennes rum på gården och Blessing berättar att hon växte upp i en by i närheten – med en äldre tant, eftersom hennes föräldrar dog när hon var liten. För henne började det hela en söndag efter ett besök i kyrkan då en man kom fram och presenterade sig som Mr John. Han sa att han ville hjälpa henne.

– Han pratade med mig och undrade om han kunde hjälpa mig. Om jag hade tur kunde jag få komma utomlands sade han, berättar Blessing, som undrade vad hon kunde göra där.

– Du kan få ett fint jobb och tjäna pengar, förklarade han. Men jag fick aldrig något svar på varför han ville hjälpa mig, säger Blessing, som svarade honom:

– OK. Inga problem. Om det kan hjälpa mig så åker jag.

Efter några veckor var det dags. Mr John åkte med Blessing med buss till Lagos. Därifrån flög de vidare till Frankrike. Sedan tog de sig upp genom Tyskland och till Hagen där Blessing hamnar till sist. Mr John höll i papper och biljetter hela vägen och betalade för resorna.

Hon vet ingenting om vad som väntar och tror fortfarande att hon ska få ett bra jobb när de äntligen kommer fram. Under tiden förklarar Mr John att hon nu är skyldig honom 50 000 euro – alltså nästan en halv miljon svenska kronor för resorna och de falska papprena.

– Direkt när vi kom dit överlämnade han mig till en kvinna som gav mig kläder för att jag skulle börja prostituera mig.

Kvinnan är en Madame, en kvinnlig hallick. Blessing blir inhyst i ett rum i ett bostadshotell. Förtvivlat frågar hon Mr John vad det är frågan om.

– Jag frågade honom: vad är det här för en sorts jobb? Jag skulle ju få ett riktigt arbete. Han svarade bara att det finns massor av tjejer som du på gatorna, så det är bara att sätta igång. Om inte så kommer du att dö. Han skulle döda mig, berättar Blessing.

Det var vinter och snö, men Madame tvingade ändå ut Blessing i kylan. Om det kom vita män skulle hon säga: kom och ligg med mig. Sedan skulle Blessing ge Madame pengar.

Blessing började prostituera sig och tvingades ha samlag med 7-8 män om dan.

– Även om jag hade mens måste jag ligga med dem. Det var inte bra. Efter ett tag började jag till och med få magsmärtor, förklarar Blessing.

Efter några månader orkade inte hon mer och bestämde sig för att fly. Blessing packade en väska med lite av sina kläder. Men just när hon var på väg nerför trappan ringde hennes mobil. Det var Madame. En av de andra tjejerna hade skvallrat.

– Om du sticker kommer jag att döda dig, sade hon. Så Blessing vände tillbaka.

Blessing gör nu allt för att bli tagen av polisen. Till slut lyckas hon och visar att hennes papper är falska. Hon blir hemskickad till Nigeria.

Och det är ofta så här det fungerar.

Hot och skulder

Personer som Mr John åker runt och letar efter tjejer som de lätt kan få med sig till Europa. Antingen genom falska löften eller så gör de en affärsuppgörelse med tjejernas familjer som även de ofta är med på att tjejerna ska prostitueras.

Genom resan blir tjejerna skyldiga stora summer pengar. Det kan handla om så mycket som en miljon kronor. Genom att sälja sex ska tjejerna sen betala tillbaka. Vilket tar flera år.

Hur många som varje år på det här sättet blir lurade eller bortförda är det ingen som vet säkert. Men enligt FN finns det cirka 10 000 nigerianska prostituerade i Italien. Utöver det finns uppskattningar om att flera tusen nigerianska kvinnor finns i Spanien, Tyskland, Holland, Danmark – och i Norge.

Inne på ett hem för tjejer som utsatts för människohandel står tre unga tjejer och lär sig hur man flätar hår. Många av dem har tvingats sälja sig, andra har använts för slavarbete. Den yngsta av dem heter Joy och är bara 12 år. Hon har knappt fått bröst och på hennes urtvättade rosa t-shirt står det Baby Girl.

Hemmet drivs av Naptip – National Agency for probithion of trafficking in persons. En statlig myndighet som jobbar för att motverka människohandel. Samtidigt som man försöker ta hand om dem som återvänder. Chefen för Naptip, Godwin Morka, säger att det svårt att komma åt människorna bakom eftersom det är så många som är inblandade i handeln.

– Jag skulle vilja kalla det för en industri. Det är så många grupper, syndikat och så många människor som är inblandade, säger Godwin Morka.

För tjejerna börjar det i många fall med att en man kommer och erbjuder dem jobb utomlands. Bakom männen finns sponsorer – alltså nigerianska affärsmän som investerar i verksamheten. Innan tjejerna blir uppraggade – så har det gått en beställning från Europa av Madamerna och de nigerianska affärsmänen.

– Det är en mycket allvarlig business. Madamerna kan ha 10-20 flickor som hon skickar ut på gatorna. Sedan samlar hon in det de tjänar.

Om tjejerna inte samarbetar så hotar de med att döda deras familjer. Godwin Morka berättar att hela den här apparaten omsätter ofantligt mycket pengar. För varje samlag får tjejerna ungefär trettio kronor. Resten går till Madamerna och de nigerianska affärsmännen.

Till skillnad från östeuropeiska människohandlare och maffia så finns det i de nigerianska nätverken inga klara ledare. Männen som letar flickor, Madamerna och sponsorerna – alla är utbytbara delar i en kedja där var och en tar sin bit av vinsten. De enda som knappt får något är tjejerna som prostituerar sig.

För att få kontroll över tjejerna så använder sig nätverken bakom av voodoo-ritualer.

Voodoo eller juju som det oftare kallas är en alldaglig religion i människors vardag och behöver inte alls ha med ondska att göra.

Men i de här fallen använder man sig av juju för att skrämma tjejerna så att de inte vågar fly.

Godwin Morka tar fram en trave foton ur en låda och breder ut dem på skrivbordet framför sig. Det är bilder på nakna nigerianska kvinnor, som ställts upp mot en vägg och fotograferats framifrån och bakifrån. De är tagna i en lägenhet någonstans i Europa.

Bilderna kom i ett brev från Spanien som fångades upp av den nigerianska tullen. I brevet fanns också trosor, naglar och könshår, som skulle användas i en voodoo-ritual.

– De skickade hem sakerna för att eden skulle förstärkas.

Meningen med ritualen var att en präst i hemlandet skulle göra ytterligare ritualer för att skrämma tjejerna på bilderna så att de inte skulle fly.

Att man använder sig av de här metoderna är inte ovanligt. Det säger Bisi Olateru som är chef på en annan organisation som jobbar mot trafficking – Women’s Consortium Of Nigeria.

Hon träffar ofta kvinnor som blivit utsatta för voodoo-ritualer som hot.

– Om en kvinna avslöjar hemligheten om vilka som tagit henne till Europa kan en voodoopräst genom ritualen göra så att hon dör eller blir galen, berättar Bisi Olateru.

Förutom att samla in och spara blod, naglar och könshår från kvinnan, så tar voodooprästen ibland också ett foto på hennes spegelbild, så att han kan kontrollera henne på avstånd. För kvinnan betyder det att prästen kan se och följa hennes rörelser i Europa.

Och får de inte tjejerna att lyda genom voodoohoten så försöker de på andra sätt att övertyga dem om att voodoo verkligen fungerar.

– Jag har hört om fall där de faktiskt mördat kvinnan, eller hennes föräldrar. Eller så har man bränt ner deras hus för att visa att voodoon fungerar, säger Bisi Olateru.

Chief Charles säljer flickor

Benin City är alltså centrum för de nigerianska människohandlarna.

Via en annan hjälporganisation lyckas vi få tag på ett telefonnummer till en av dem – en känd människohandlare som ska ha fört flera tjejer till Europa där de satts i prostitution.

Vi ringer från ett solkigt hotellrum i Benin City och utger oss för att vara svenska affärsmän som vill köpa nigerianska flickor för att ta hem till Sverige.

– Det är bara att komma över. Jag är redo att arbeta med er, säger mannen, som presenterar sig som Chief Charles.

– Jag kan hjälpa er. Jag har flickor här om ni vill skicka dem till Sverige, eller till Holland eller till Italien eller Österrike. Jag är här. Jag kan det här, säger Chief Charles.

Han vill att vi ska träffas och diskutera vidare – inte på telefon, så vi gör upp att vi ska höras senare.

För vissa går det fort att ta sig till Europa. Ibland ordnas det med riktiga resedokument och tjejerna kan flygas direkt till det land dom ska till.

Men ofta går resan genom Saharas öken. Som stafettpinnar lämnas tjejerna över mellan olika människosmugglare på vägen upp till Europa. Resan kan ta två år och det händer att folk dör på vägen.

Väl framme i Europa ligger gränserna öppna. Det är inte ovanligt att människohandlarna flyttar tjejerna fram och tillbaka för att användas i flera olika länder – där de för tillfället behövs.

Börjat dyka upp i Göteborg

Till Norge går resorna oftast genom Sverige antingen med flyg från Milano till Skavsta eller med buss eller tåg från Danmark via Göteborg och sen upp till Oslo.

Thomas Ekman arbetar på Göteborgspolisens specialenhet mot människohandel.

Han säger att vi praktiskt taget är befriade från nigeriansk trafficking i Sverige. Mycket tack vare sexköpslagen som gör det förbjudet att köpa sex.

Men vid några få tillfällen har det hänt. Ett av dem var för ett år sen.

– Det var för en kväll för ett år sedan. Det var vinter och kallt och blåsigt. Hon gick och erbjöd sexuella tjänster på den öppna prostitutionsgatan, Rosenlundsgatan, säger Thomas Ekman.

Kvinnan hade ett falskt id-kort från Spanien och poliserna tog med henne till Migrationsverkets förvar. Efter att ha kontrollerat hennes identitet kom de fram till att hon bara var 18 år gammal.

– Vårt mål var att hjälpa henne på bästa tänkbara sätt, men vi ville också ha reda på vem är den lokale hallicken som tagit hit henne för att utnyttjas?

Polisen tar med henne i en bil för att hon ska få peka ut var hon bott någonstans.

– Vi var nog i rätt bostadsområde, men hon vågade inte peka ut huset och lägenheten.

Kvinnan bryter ihop. Hon lägger sig i en snödriva och försöker spy, men utan att det kommer något. Poliserna kör henne till Sahlgrenska sjukhuset.

– Läkaren undersöker henne, men han hittar egentligen ingenting efter provtagningarna. Han tror att det beror på oro, rädsla. Han upptäckte gamla blåmärken på rygg och bröst.

Efter undersökningen försöker poliserna få henne att berätta vad hon varit med om, och förklara att de vill hjälpa henne. Och så börjar hon att berätta:

– Så ser vi hennes ögon spärras upp. Hon börjar flacka med blicken. Hon tittar på möblerna, dörren, på klockan. Så sätter hon sig upp i sjukhussängen och så ger hon ifrån sig ett fruktansvärt gallskrik.

Hon hoppar ur sängen och försöker krypa in och gömma sig under den, tills en av poliserna tar tag i henne och får henne att lugna ner sig.

– Hon berättar att det är onda demoner som kommer in genom dörren, att möberna rör sig. Så här ser man ju att det är oerhört starka krafter i den här nigerianska människohandeln och prostitutionen.

Nästa dag gör polisen ett nytt försök att tala med henne, men hon vågar inte berätta. Migrationsverket beslutar att hon kan lämna förvaret och placeras på en öppen avdelning. Men utan att ens gå in på sitt rum så försvinner hon. Var hon är idag är det ingen som vet. Thomas Ekman:

– Men troligtvis utnyttjas hon för sexuella ändamål någonstans i Europa, kanske i Sverige.

Sedan människohandlarna började operera i Norge så har hundratals nigerianska kvinnor passerat Sveriges gränser för att utnyttjas i prostitution. Många reser via Göteborg, och där har polisen inte lyckats stoppa en enda.

– Där får man ju säga att vi har varit dåliga på att identifiera det här, säger Thomas Ekman. Sverige är ett transitland för Norge.

”Ring inte igen!”

Från vårt hotellrum i Benin City ringer vi den kände människohandlaren igen. Han säger att han inte vill träffas på någon neutral plats utan att vi måste komma till en adress i utkanten av stan.

Både den lokala polisen och organisationerna i området avråder oss från att åka dit eftersom människohandlarna anses som mycket farliga.

Kan du komma till Decency Bar (Anständighetens bar)?

– Nej jag kommer inte. Om ni vill komma, så kom. Jag är redo.

Vi tvekar och Chief Charles blir misstänksam.

– Är ni verkligen riktiga affärsmän? För om ni är det kan ni ju bara komma. Varför kan ni inte komma?

Chief Charles ger telefonen till en annan man som säger åt oss att inte ringa igen.

– Ring aldrig mer det här numret! Om ni ringer kommer jag att spåra er och ta er, säger han och lägger på luren.

Men vi lyckas få tag i en annan människohandlare – Iguwe – via en tjej på en bar som säger att han vid flera tillfällen har tagit tjejer till Europa:

Hej, det här är Marcus från Sverige. Jag har fått dit namn av Eliro.

-Jaja.

Jag vill veta om det går att få fem flickor att ta till Sverige. Kan du ordna det, så att de kan arbeta som eskorter, du vet?

– OK det är juste. Det skulle jag gilla.

Kan du få fram snygga flickor på 16-17 år sådär?

– Javisst, om du vill ha smala, eller med stora bröst. Du vill att de skall vara sexiga, eller hur?

Iguwe säger att han kan ordna fram sådana tjejer som vi vill ha. Det kostar 9000 euro per styck. För det ingår resan, någon som följer med henne och inresedokument och uppehållstillstånd. Dokumenten ordnas via en anställd på polismyndigheten i Belgien. Och det är en pålitlig och bra kontakt berättar Iguwe.

Han säger att vi kan tjäna minst 60 000 euro per tjej under två år och att vi sen kan skicka tillbaka dem till Nigeria. Han säger att med hjälp av voodoo så ska han se till att de inte rymmer. Nu ska han åka till London och vi ska höras igen om några dar.

Tillbaka i Norge

För Oslopolisen går det trögt i kampen mot människohandeln. Högst upp i polishuset blickar den ansvarige för arbetet mot trafficking, polisinspektör Øjvind Nordgaren, ut över staden. Han är uppgiven:

– Vi har nigerianska kvinnor som har kommit med historier om hallickar som organiserar dem här i Oslo. Men hittills har det inte varit tillräckligt konkret för att det skall gå till rättssak.

Men hur stort ansvar har ni?

– Vi har ett stort ansvar för att kartlägga prostitutionsmarknaden här i Oslo. Men som jag ser det är de här sakerna mycket resurskrävande.

Vad skulle du själv vilja ge er i betyg när ni fångat upp så få?

– Det betyget kan nog bli ganska dåligt när vi sitter här och nu, säger polisinspektör Nordgaren. Hittills finns inte en enda fällande dom mot nätverken.

Förlorarna i det här är återigen de nigerianska tjejerna på gatan. I höst kommer de att få det ännu svårare. Eftersom de nigerianska tjejernas offensiva försäljningstaktik sticker i ögonen på allmänheten, så har Oslo kommun beslutat att införa en ny ordningsstadga, Den gör det förbjudet att ”sälja sex på ett aggressivt sätt”. Det blir det upp till varje polisman att avgöra vad som anses vara aggressivt. Straffet kan bli böter eller fängelse.

Och i Nigeria så har människohandlaren Igwue precis fått fram två tjejer som han nu vill skicka till Sverige. Affären går i lås. Totalt ska vi få köpa fem tjejer för 9 000 euro per styck. Vi ska börja med två tjejer 21 och 23 år gamla. Iguwe ska bara skicka bilder på tjejerna. Sedan är allting klart.

Via Western Union ska vi föra över en första delbetalning på 6 000 euro.

Ser du inga problem med det här, att de skall komma och arbeta med att sälja sex?

– Nej, nej. Det är inget problem. De tjänar pengar.

I en annan del av Benin City sitter Blessing på bakgården utanför sitt rum. Trots allt hon varit med om så har hon fortfarande kvar Drömmen om Europa.

– Kanske om jag kan åka tillbaka till Europa. Om någon verkligen vill hjälpa mig. En ren person, inte illegalt. Då skulle jag åka.

---