Carl von Linné – blomsterkungen och rasismen
Carl von Linné har under århundraden hyllats för att ha kartlagt naturen.
Redan på 1700-talet, när han systematiserade växter och djur, myntades frasen ”Gud skapade och Linné ordnade”.
Men på senare år har hans delaktighet i statens kampanj mot samer och hans nedsättande beskrivningar av asiater och afrikaner fått uppmärksamhet.
Han har kallats både rasismens stamfader och en av världshistoriens mest inflytelserika rasistiska ideologer.
Hur såg Linnés liv ut och kan man verkligen kalla honom rasistisk?
Medverkande: Gunnar Broberg, professor em. i idé och lärdomshistoria, Annika Windahl Pontén, filosofie doktor i idé- och lärdomshistoria och Linda Andersson Burnett, vetenskapshistoriker.
Läs hela radiomanuset:
Miljöljud: Samer och renar, bjällror.
En ung vetenskapsman har rest till Lappland på sin första stora expedition. Året är 1732.
Miljöljud: Jojk
Den 25-åriga vetenskapsmannen heter Carl Linnaeus – idag mer känd som Carl von Linné och han har fått i uppdrag av kungliga vetenskapssocieteten att kartlägga och leta efter outnyttjade naturresurser.
Men också för att ta reda på mer om områdets invånare – samerna.
Annika Windahl Pontén:
– Han uttrycker ju ganska stor uppskattning för det sätt som samerna lever på, när det gäller hur de klär sig till exempel då och är det ju lite av en ny värld som han inte har sett förut som han är ganska förundrad inför på många sätt.
– Han idealiserar deras sätt att leva, sen finns ett ställe i de här självbiografiska texterna där han i princip skriver att om han fick välja då skulle han leva som en rik fjällsame.
På 1700-talet är delar av Norrland fortfarande outforskade – finns det kanske möjlighet för Sverige att öppna fler gruvor?
Eller går det använda Lappland till storskalig odling. Kanske norrländsk saffran vore nåt att sätta på de svenska matborden.
Linda Andersson Burnett:
– Sen måste man förstå varför Linné är där också. Det är en del av en längre svensk historia där man vill utnyttja alla delar av vad man då anser vara Sverige, så det är ju en kolonial expedition också.
Linné som ju höll samerna högt – kunde han ana vad att den här typen av expeditioner skulle leda till för samerna?
Först undanträngda och kuvade och senare föremål för rasbiologernas skallmätningar och gravplundring i jakt efter kranier.
Men där och då är Linnés främsta intresse – för egen del – att hitta nya växter. Med sina resor skulle han senare ge oss ett helt nytt system där han ordnade in hela naturen i en struktur och gav växter, djur och mineraler nya latinska namn.
Redan på 1700-talet började man säga: “Gud skapade, och Linné ordnade”.
Gunnar Broberg:
– Med Linné sker det ett språng. Hans organisatoriska förmåga och ambition att inventera, det leder till en helt annan nivå nu på kunskapen i samhället.
Carl von Linné har genom århundraden hyllats för sitt arbete att artbestämma och namnge växter och djur, men på senare år har hans vetenskapliga gärning kritiserats för att ha banat väg för både kolonialism och rastänkande.
– Det är inte oskyldigt, men det måste ses i sitt sammanhang. Vad visste man, och vad skriver egentligen Linné?
I den senaste tidens debatt har han kallats rasism stamfader och en av världshistoriens mest inflytelserikaste rasistiska ideologer. Men vem var han egentligen? Mannen som gav oss den strukturerade naturen?
Slående likheter med Bilbo
– Han var kortvuxen, hade en vårta på näsan, ljushårig brunögd, lite rundhylt så småningom.
Miljöljud: Bläddrar i bok
Gunnar Broberg är professor meritus idé och lärdomshistoria vid Lunds universitet och ses som en av dagens främsta Linnéforskare. 2019 gav han ut en tjock biografi om Linné.
Han bläddrar i sin bok bland olika porträtt. Han letar efter ett av dem som han tycker gör Linné mest rättvisa.
– Här är det sådan. Du ser där, så där kan han ha sett ut i verkligheten tror jag.
Han är ganska liten där, är det när han var ett barn?
– Nej, han är 40 år här.
Porträttet är i helfigur. Carl von Linné står spänstigt och håller i en rak kritpipa som sträcker sig från munnen ända ner till midjan.
Med sina 154 cm, de runda kinderna, pipan och den långa rocken – är han slående lik Bilbo från Sagan om ringen.
Men han ser väldigt rakryggad och framåtblickande ut.
– Jadå, man brukar fångas utav hans ögon. Särskilt hade han en skarpt genomträngande blick och han kisade när han när han såg något nytt.
Upplysningens friska vindar andas upptäckarlust
Miljöljud: Fåglar och höns
Carl Linnaeus – som han då heter – växer upp på en gård i Stenbrohult i Småland. Pappan är präst och hängiven hobby-botanist och trädgårdsodlare. Redan som femåring har den unge Carl ansvar över en egen del av trädgården.
– Växtintresset hade han från sin far. Hans barndom var gullig eller har ofta har gjorts till en idyll.
– Man ska ju veta att det är slutspurten på de stora nordiska krigen och fattigdom och ändå hade han nog ganska bra. Han hade ett väldigt fint förhållande till sin far som just var inspiratör för honom.
– Men Stenbrohult, Råshult där han föddes, är ju väldigt vacker, det är natur och omgivningar som nästan gör det självklart att man ska ägna sig åt växter och djur.
Kan du berätta lite om den här tiden 1700-talet när Linné levde, vad är det för en tid?
– För det första går svenska stormakten i kras. Och det betyder 1721, freden i Nystad. Så kommer det då en ny generation som inte är i den militära karriärstegen. Det finns alltså flera naturforskare och vetenskapsmän i den här generationen runt 1730, där Linné är det mest lysande ljuset kanske.
Ett 20-årigt krig är slut och det blåser nya friska vindar. Linné växer upp mitt i upplysningstiden där vetenskap och samhällsnytta kniper maktandelar av auktoriteter som stat och kyrka som tidigare gett sig själva rätten att tolka och bestämma hur världen ska uppfattas.
Nu styr förnuftet och tidsandan präglas av optimism och upptäckarglädje.
– Vetenskapen är ju viktig för känslan av förändring, nya metoder och en ny ton i samhället.
Miljöljud: Ugglor, mygg och fåglar.
Carl von Linné har har tagit sig med häst via Luleå och nu nått trädgränsen vid Kvikkjokk. Framför honom sträcker sig vita fjälltoppar mot den blåa himlen.
Han beskriver det som om han kommit till ett nytt rike, allting känns obekant.
Miljöljud: Går i snö, häst
Under sin expedition registrerar han och samlar in över 500 växter som han pressar mellan tunna papper. Det är fjällsippa, dvärgbjörk och lappljung.
– Drivkraften är dubbel. Dels visar det sig att väldigt många av de här naturalierna är användbara och nyttiga för oss, som medikamenter, som föda, eller rentav glädjande vackra.
Tydliga indelningar på latin skapar ny ordning
Växterna sammanställer han senare i skriften Flora Lapponica. Där delar han även in växterna i klasser utifrån antal ståndare och pistiller och ger dem nya latinska namn.
Annika Windahl Pontén:
– Han introducerade ju det vetenskapliga namngivningssystem där man använder två ord på latin som utgör artens namn. Det kallas då binär nomenklatur. Binär eftersom det finns två ord i artnamnet.
Linnéforskaren Annika Windahl Pontén är filosofie doktor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet.
– Det här var ju väldigt användbart för vetenskapen för de tidigare namnen för arter, de var så kallade frasnamn, så de bestod av en liten beskrivning av växten eller djuret i fråga. Då var de ju ganska långa.
Vitsippa till exempel får nu det latinska namnet “Anemone nemorosa”.
Namnet innan – om man översätter det från latin – blir ungefär: “anemonen med spetsiga frön, flikiga småblad och enblommig stjälk.”
Att botaniker från olika länder dessutom använde olika frasnamn gjorde inte saken lättare.
Annika Windahl Pontén:
– Den hade stor betydelse, särskilt det här med namngivningen. Så att det här binära systemet att man ska se på namnet hur växterna är släkt t ex då, det är ju kvar som principer. Det bygger på Linnés principer fortfarande.
Kolonisationen av Sápmi
Miljöljud: Samer, jojk och samisk psalmsång.
Det kan inte ha undgått Linné om vad som redan höll på att hända i de samiska områdena. En ström av unga svenskar flyttar hit efter att staten lovat skattefrihet för dem som skapar nya bosättningar och odlar upp marken.
Miljöljud: Renar, samer, jojk, kyrkklockor och kråkor.
Även kyrkans missionärer har letat sig hit. Jojk, samiska seder och symboler förbjuds. Linné får veta att missionärerna skär upp armarna på samer som vägrar lämna ifrån sig sina religiösa föremål.
De får sen blöda tills de lyder. En procedur “som ofta lyckas” konstaterar Linné.
Han beskriver själv hur han utanför Gamla Piteås portar stöter på en avrättningsplats där kroppsdelar av en avrättad same har spikats upp vid galgplatsen.
Ändå återkommer Linné flera gånger till idén om hur svenskarna borde plantera sina grödor och träd i de samiska lappmarkerna.
Linda Andersson Burnett:
– Detta är för Linné ett sätt att göra karriär och han blir ju finansierad till att göra den här kartläggningen så det finns ju en slags resurskolonialism också som ligger bakom.
Linda Andersson Burnett är vetenskapshistoriker vid Uppsala universitet. Hon har bland annat forskat om hur Linné har påverkat den brittiska koloniala expansionen.
– Men det är ofta då att man hänvisar till honom som “The Lappland explorer”.
– Och man vet att det är en ny ung naturalhistoriker från Norden som har rest, vad man då tycker i en exotisk periferi så när man introducerar Linné till naturalhistoriker om det är i Storbritannien eller Holland så nämner man alltid den här expeditionen till Lappmarknaderna.
– Linné är inte helt ny med detta. Han följer en tradition som finns i Uppsala att man använder sig av präster som är i lappmarker där man börjar skicka också naturalhistoriker.
– Det finns då flera försök med att acklimatisera nya växter i lappmarkerna och man har stora projektidéer.
– Men det stora genomslaget blir ju senare under 1800-talet med industrialismen som kom ganska sent. Men hans expedition fick ett inflytande självklart inom Sverige också, men den hade väldig stor utländsk cirkulation och samerna efter det.
– Den finns ju med i många utländska filosofiska och vetenskapliga verk när man pratade just om människors utveckling och senare med klassificering med rasfrågan också, så använde man sig av Linnés skildring av samerna.
Disputerar i samiska kläder
Miljöljud: Stad, häst, kullersten.
Linné är på resande fot igen. Han har tagit sig till Nederländerna för att disputera och ta en doktorssexamen i medicin.
Hans kappsäck är full av olika manus och texter. Bland annat den än så länge opublicerade Systema Naturae – hans kartläggning av naturen som senare kommer göra honom världsberömd.
Med sig har han också en färdigskriven avhandling om intermittenta febrar som han tänkt disputera med.
Miljö: Universitet, mummel.
När Linné ska försvara sin avhandling på universitetet i nederländska Hardevijk vill han göra ett oförglömligt intryck.
Han kliver in i disputationssalen klädd i samiska kläder som han fått med sig från Lappland.
Det är den samiska skjortan – kolten, huvudbonad och näbbskor. Disputationen blir en succé.
Annika Windahl Pontén:
– Inte minst för att han har de här kläderna på sig. Så det där blir ju också en del av det här, hur han framställer sig själv och hans identitet på det sättet.
– Så han använder den ganska medvetet för att det är nåt som skiljer sig från andra vetenskapsidkare han träffar i Holland – de har inte gjort liknande.
Linda Andersson Burnett:
– I Uppsala så får han också en samisk trumma som han tar med sig. Så han samlar ihop någon slags rekvisita som han har med sig när han är i Holland. Och han uppträder till exempel iklädd i samiska kläder. Det finns rapporter om att han har gjort en samisk seans.
– Så det är ju ett sätt att genom att vad som ansågs vara kuriöst eller curiosity, så vill man också få en uppmärksamhet själv.
Linné kan nu titulera sig som doktor efter bara några dagar på universitetet. Men han blir kvar i Nederländerna och det också här han ger ut den första upplagan av Systema Naturae.
Under de tre åren som han blir kvar arbetar han flitigt.
Gunnar Broberg:
– Jo, han var nästan maniskt arbetsam. När han skrev, som man har räknat ihop det till 70 böcker och en massa småuppsatser och en massa brev och så vidare. Han jobbade från tidigt på morgonen, så länge dagsljuset dög.
– Sen kan man väl lägga till att även om han var charmerande och ibland drastisk i sin formuleringskonst och föreläsningsform, så kunde han vara ganska deprimerad också.
– Humöret går upp och ner, och redan när han är 40 år så räknar han med att han inte har många år kvar att leva.
Linnés gudomliga drivkraft
Gunnar Broberg beskriver att Linné känner en slags kallelse att systematisera naturen. Det är ett sätt att beundra skapelsen, och därmed beundra Gud.
– Han har överhuvudtaget inget med kyrkans lära att göra utan det finns en gudomlig ordning som vi ska följa. Och han är den som förstår denna ordning och det är han som lägger ut det. Han har den uppgiften.
Hur kommer det sig att han tar sig an den här uppgiften tror du?
– Han har en stark självkänsla om vad som kommer först och vad som kommer sen.
– När det gäller Linné så tror jag att han, han var sjuk någon gång när han var liten pojke och så blev han frisk, och då skriver han hur han plötsligt såg världen alldeles underbar skön, alldeles så som Adam såg det i skapelsens begynnelse.
– Så det finns någon sorts känsla som fyller honom, och som driver honom. Som aldrig får honom att tröttna.
Systema Naturae växer och Linné namnger Homo sapiens
Miljö: Fåglar, duvor.
Hemkommen till Sverige reser Linné runt för att samla in fler växter och djur och mineraler. Öland, Gotland, Västergötland och Skåne. Fynden samlas och behandlas och ges ny ordning i Systema Naturae.
Gunnar Broberg:
– Den stora enheten är naturen. Och naturen delas upp i tre riken. Djurriket, växtriket och mineralriket eller stenriket som han säger.
– Under rikena kommer ordningar. Och inom ordningarna kommer släkten och som bottennivå specius.
– Så det är som kinesiska askar eller ryska gummor. Alltså ett övergripande begrepp som rymmer mindre och mindre enheter.
Systema Naturae bara växer. När den första upplagan ges ut i Nederländerna är den på 11 sidor. När Linné ger ut den den 12:e upplagan är den omfattande.
– Då är den på 2 500 sidor. Katalog med namn på allt, till exempel du och jag sitter här, vi heter alltså från 1 758-års Systema Naturae – Homo Sapiens.
Linné delar in människorna i varieteter
Miljöljud: Apor i trädgården, fåglar.
I sin trädgård i Uppsala odlar Linné bananer. Han har också skaffat flera apor. Han kallar dem markattor, men det är egentligen Bomullshuvudstamarinder som bor i små trähus som är uppsatta på höga pålar i trädgården.
Enligt Gunnar Broberg var Linné särskilt intresserad av naturens suddighet, som övergångarna mellan växter och djur och mellan apa och människa.
I Systema Naturae klassificerar Linné även människan, som han ger namnet Homo sapiens.
Människoarten delar han sen in i underkategorier som han kallade varieteter – efter dom världsdelar som då fanns.
Variteterna var alltså européer, afrikaner, asiater och amerikaner – alltså amerikanska ursprungsbefolkningen.
– Det var Homo Sapiens som jag en gång intresserade mig för. Hur kan man klassificera människan eller människorna? Det är en känslig materia.
Vad hur tänkte han om det då?
– Han tänkte att människan hör till naturen. Och människans närmaste kusin, som han säger, är apan Simea, så de hör till samma grupp.
– Men allt det där vill han ordna i en sorts hierarki. Människan står överst i naturen, men är en del av naturen.
Vad vad var det han skrev som som upprör så många idag, tror du?
– Ja, det är ju ordningen och klassificeringen. Européen kallar han albus för vit, och afrikanen afer säger han är niger.
I Systema Naturae delar Linné inte bara in människorna utifrån världsdelar och hudfärg. Han beskriver också deras egenskaper, deras olika beteenden och personlighetsdrag.
Afrikaner beskriver han som sluga, lata och apatiska.
Asiater skildras i och för sig som uppriktiga, men annars arroganta och giriga.
Européerna däremot är snabba, smarta, glada, muskulösa och uppfinningsrika.
Rasismens rötter och dagens statydebatt
Linda Andersson Burnett:
– Var Linné rasist? Rasism och rasist är svåra begrepp, det har olika betydelser i olika tider vad det innebär.
– Visst uttryckte han sig ändå nedlåtande om människor från andra länder, så det kan man väl ändå säga är rasistisk.
Linné är inte ensam i sina försök med att klassificera och rangordna människor under den här tidsperioden, men tack vare sin framgång har hans skrifter levt vidare och använts av rasistiska tänkare långt långt senare.
– Han kan inte heller förutse vad senare rasbiologer skrev, framförallt kring sekelskiftet.
– Det man kan se är väl en slags utvecklingslinje och att man försöker gruppera och rangordna människor, och även om Linné inte var rasbiolog så finns ju då den här värderingen eftersom den mänskliga varieteter ordnas i en hierarkisk lista, och han ger ju varieteterna då olika egenskaper och ger de sämsta till afrikanen. Och det gör han i alla utgåvor.
Gunnar Broberg ser förmildrande omständigheter
Trots tydligheten i Carl von Linnés texter är Gunnar Broberg försiktig med att kalla Carl von Linné för rasist.
Gunnar Broberg:
– Det är inte oskyldigt, men det måste ses i sitt sammanhang. Vad visste man och vad skriver egentligen Linné?
En viktig skillnad, menar Gunnar Broberg är att särarterna som Linné beskriver beror på levnadssätt och klimat – och inte på någon inre natur.
– Han menar ju att de här olika varieteterna de är inte är inlåsta. Utan man kan genom utbildning och genom att fråga sig de rätta sakerna förändra sin speciella sort. Så det är inte determinerat.
Uppsalaforskaren Linda Andersson Burnett håller med om att rasistbegreppet är svårt att applicera på Linné eftersom han inte såg egenskaperna som permanenta eller biologiska.
Sen är också frågan om Linnés nedsättande beskrivningar om asiater och afrikaner ens var hans egna.
I arbetet med att klassificeringen hade han bara lösa berättelser om människor från andra världsdelar – eftersom han inte varit där själv.
Linda Andersson Burnett:
– Så mycket av det han har är ju då reselitteratur, det är hörsägen, så det är mycket, det är framförallt andrahandsuppgifter han använder sig av.
Klassificeringen av människor var heller inte Carl von Linnés huvudsakliga verk. Enligt historiker ska det mer ses som skrivbordsspekulationer. Och han var inte alls lika säker på dem här klassificeringen som han var när det gällde frön och blommor.
Problemet är kanske att han överhuvudtaget tog med klassificeringen av människors egenskaper i Systema Naturae – vilket har spelat en roll i rasismens framväxt och historia, menar Linda Andersson Burnett.
– Även om det är då kanske bara en del av det han gör. Så ger han precis den här aktiviteten att man ska rangordna, att man ska klassificera människan. Det får en stark vetenskaplig förankring, så visst har han haft en stor betydelse för detta.
– Och Linné är en av de vetenskapsmän som bidrog till avhumaniseringen av människor framförallt från Afrika. Det är en viktig del av den vetenskapliga rasismens historia.
”Smärtsamt för oss svenskar att göra upp med vår historia”
Miljöljud: Nyhetsklipp
”Debatten nådde även Sverige”, ”…för det är frågan om bilder och statyer som ska bort som har varit aktuell.”, ”Det sprids uppgifter på nätet just nu om att riva statyn eller bysten av Carl von Linné som står vid Linéparken i Växjö.”
Den senaste tidens debatt om att riva byster och statyer på Carl von Linné och andra historiska personer med tvivelaktiga åsikter från förr – har bitvis varit infekterad.
De två uppsalaforskarna tycker debatten har varit för polariserad. Linda Andersson Burnett som har bott mycket i Storbritannien tror att det kan vara smärtsamt för oss svenskar att göra upp med vår historia.
Linda Andersson Burnett:
– För många är ju Linné en nationalklenod. Vi har hans favoritblomma på servisen, han har varit på hundrasedeln.
– Generationer av skolbarn har lärt sig om hans storhet. Däremot har man inte undervisat alls mycket om Sveriges förhållande till kolonialismen eller rasismens framväxt så för många blir det här en ganska jobbig sak att ta itu med.
– Jag tror det knyter an till den svenska självbilden också. Man ser sig inte själv som ett land som har koloniserat eller varit en del av rasismens utveckling. Det är någonting som andra länder gör.
Linné blir allt mer deprimerad
I slutet av livet drabbas Carl von Linné av gikt som han försöker bota genom att proppa i sig smultron.
Inget känns kul längre och stjärnglansen från yngre dar har för länge sen försvunnit. Deprimerad läser han bibeln och skriver på sin sista skrift Nemesis Devina – Den gudomliga vedergällningen – en bok full av förakt, bitterhet och hämndlystenhet sprungen ur tidigare oförrätter i livet.
Det man vet är att han in i det sista längtade tillbaka till Stenbrohult i Småland och till samerna i Lappland.
Miljöljud: Samisk jojk
Under sitt liv kartlade och namngav Carl von Linné över 10 000 växter och djur.
Hans klassifikationssystem har utvecklats och gjorts om mycket sedan dess, men sättet att namnge arter inom vetenskapen används fortfarande idag.
Radiodokumentären om Carl von Linné är ett av programmen i UR:s serie ”Tänka mot strömmen” som sänds i P1. Producent Elin Iskra. Programmen i serien används också som underlag för undervisning på folkhögskolor.
Lyssna på fler historiska dokumentärer.
