Göteborgs-Posten röjde utsatt källa

P1020044

I veckan anmäldes Göteborgs-Posten, som är Sveriges näst största morgontidning, till justitiekanslern av en utsatt källa som anser att hon röjts av tidningen. Källan berättade för Göteborgs-Posten om hur hon våldtagits i en taxi.

Eftersom hon tidigare blivit hotad lovades hon anonymitet. Men när artikeln trycktes publicerade tidningen en stor bild där hon går att känna igen.

Lyssna på reportaget     

 
Läs mer på Mediernas hemsida.


Detta har hänt efter publiceringen:

Tre journalister på Göteborgs-Posten, en nattchef, en fotograf och en reporter åtalades för brott mot anonymitetsregeln i Tryckfrihetsförordningen.

Tingsrätten fastslog att Jessicas identitet hade röjts. Men kunde inte fastställa om Jessica hade samtyckt till publiceringen. Ord stod mot ord och GP:s medarbetare friades.

Efter händelsen har GP ändrat sina rutiner och har nu helt slutat med att arrangera anonyma bilder.


Relaterade reportage

Förundersökning inledd mot Göteborgs-Posten

DN svek papperslösa


Läs hela radiomanuset här:

– Jag litar inte på nånting längre. Det här är fel.

Ljud: Köksslammer och kaffebryggare.

Kaffet puttrar hemma hos Jessica som bjuder på frukost i sin lägenhet i Göteborg. Hon blickar ut över parkeringen där allt hände för två år sen.

Hon var på väg hem från krogen – i en taxi – och när hon skulle betala kommer ytterligare en bil och kör upp jämte taxibilen.

Taxichauffören och mannen i den andra bilen drogar Jessica med en indränkt trasa, sen våldtar de henne.

Våldtäkterna satta i system

– Jag mår nog inte så bra, men försöker i alla fall att fortsätta att vakna på morgonen och sköta mina sysslor och vara förälder och människa.

Men nu har du ställt upp och berättat om det här. Varför har du gjort det?
– Ja, för att det här får inte fortsätta. Det här nånting som just de som gjorde det här mot mig uppenbart har satt i system. Det här är inte första gången de gör det. Med tanke om att jag har fått höra att den ene bara några dagar efter att han blev fri från sin fängelsedom sätter sig och kör taxi.

Och när du bestämmer dig för att berätta om det till Göteborgs-Posten, hur gick dina tankar då?
– Det viktiga var ju så klart, på grund av att jag inte är ensam, jag har tonårsbarn som också lever i en speciell värld att inte gå ut med min identitet och det är därför som jag kallas för Jessica. Dels för att inte utsätta honom i någon form av fara, och självklart i den tron att journalistiken skyddar mig eftersom de ser min situation och att jag har valt att inte gå ut med min identitet, mitt utseende eller min person.

Vad kom ni överens om då? Diskuterade du det här med GP?
– Ja, självklart. Det var bland annat det som journalisten själv sa att: ”Jag respekterar det och jag är jätteglad att du ställer upp på det här och att du berättar din historia”. När hon frågade om det var okej om hon hade med en fotograf med sig så sa jag: ”Ja visst”, för det är ju många gånger man läser i olika tidningar om personer som utsatts för diverse hemska saker och som bestämmer sig för att bara ha en siluettbild på ett eller annat sätt.

Lovades anonymitet

Jessica säger att hon kände sig trygg med löftet om att hon skulle få vara anonym, men när artikeln publicerades – publicerades även en bild där man tydligt kan se vem hon är.

Ljud: Jessica prasslar och visar tidningsartikeln.

Kan du beskriva bilden?
– Det här är absolut ingen siluettbild. Det här är absolut ingen dold identitetsinspirerad bild. Självklart så ser jag att det är jag. Man ser nästan 80 procent av mitt ansikte. Man ser näsan, kinden, ögat. Lite av den andra sidan av ansiktet. Kinden, överläppen. Sen är det dolt från underläppen och ner.

Efter att artikeln publicerades började kompisar och bekanta höra av sig till Jessica.

– Många har sett att det är jag. Jag fick det även bekräftat igår från folk som jag gick i grundskolan med som i sin tur har sagt till någon annan och sen har det blivit en dominoeffekt av det. Till slut har jag fått reda på det.
– Konsekvenserna blir ju att jag känner mig inte säker så fort jag lämnar min lägenhet.

Ständigt rädd

I samband med rättegången hotades Jessica av taxchauffören. Hon var rädd och skaffade sig till med en pistolattrapp för att skydda sig.
Nu efter att hennes bild har publicerats har den här rädslan kommit tillbaka.

Men tänker du mycket på det?
– Det är klart.

Vad tänker du då?
– Jag vet ju inte vem som kommer bakom mig och klappar mig på axeln. Jag vet ju inte hur jag ska reagera om jag ska gå till affären och handla eller om jag ska gå till spårvagnen eller vad jag gör. Det är klart att jag tänker på det hela tiden. Inte bara för min egen skull, men för mina nära och käras skull också.

Ljud: Uppdrag gransknings vinjett. Janne Josefsson: ”Uppdrag granskning ikväll: Vem är taxichauffören som kör dig hem?”

Blev förbannad

Den som tipsade GP om den här historien var Uppdrag gransknings reporter Josephine Freje som då höll på att slutföra ett reportage om taxichaufförer som våldtar.

– Och inför min publicering av den här taxigranskningen så kontaktade jag bland annat Göteborgs-Posten, för jag tänkte att alla kollar ju inte på Uppdrag granskning och det här behöver alla veta om, vad vi har kommit fram till. Jag kontaktade GP och så ville de göra en egen uppföljning och de frågade om jag hade några andra case eller personer som de kunde snacka med.

– Så jag ringer Jessica och frågar henne så här: ”GP undrade om de kunde snacka med dig, är det okej att jag ger dem ditt nummer?”. Och då sa hon: ”Visst, det är okej”. Och sen så var jag så inne i mitt arbete så jag kollade faktiskt inte på den här GP-artikeln och sen kontaktade jag Jessica igen ett tag senare i ett annat ärende och då får jag reda på att hon har blivit röjd. Med en bildpublicering i GP. Och att hon blivit lovad att vara anonym. Och då blir jag uppriktigt sagt förbannad.

Publicerade bilden igen

Josephine Freje ringer till Göteborgs-Posten och påpekar att Jessica ville vara anonym. Enligt Jessica har även hon pratat med GP efter publiceringen och uttryckt att hon var missnöjd med bilden. Då pratade hon med reporten som skrev artikeln.

– Så hon ringde och var väldigt förvånad. Hon sa att det kommer att ringa en chef till dig, men den chefen har inte ringt mig, säger Jessica.

– Sen nästa dag så slår jag upp GP och då ser jag den här bilden en gång till. En faksimil. Det är en liten bild, men bilden borde ju varit borttagen ur deras bilddatabas. Den ska ju aldrig mera kunna publiceras och så är den där igen. När jag redan hade pratat med GP, säger Josephine Freje.

– Hade jag själv röjt en källa, då hade jag skämts så mycket så jag vet inte om jag hade kunnat jobba som journalist längre. Det är ju det mest heliga vi har.

Ljud: Går in på GP:s redaktion i Göteborg. Hej, jag söker nyhetschefen.

Anders Goliger är nyhetschef på GP.

– Vi fick det här tipset från Uppdrag granskning och vi gjorde då en intervju med den här utsatta tjejen och det togs bilder på henne som där hon var med och påverkade hur bilderna skulle tas och var med i en diskussion i hur bilderna skulle tas. Och hon tittade sen också på bilderna och sa okej till dem.

Det hon berättar för mig är att hon har fått se bilderna under fotograferingstillfället, på den här lilla skärmen i kameran, där man inte riktigt ser, hur det ser ut eftersom det är så litet, och jag litar på er att jag inte syns, har hon sagt. Men ändå ser man henne på bilden. Kan du känna någonstans att ni kanske har gjort ett snedsteg här?

– Vi har ju följt de rutiner som vi alltid har. Sen är det beklagligt att det är en person som vi inte har haft någon annan ambition än att skydda så det är klart att det är beklagligt att hon upplever publiceringen så här.

– Men vi har följt de rutiner som vi alltid har. Vi har gjort de ansträngningar som vi tycker är rimligt att man kan göra.

Om du tittar på den här bilden. Tycker du att det är en anonym person på den här bilden?
– i Det här fallet var inte jag med när resonemangen gick, men vår bild var ju att publiceringen i samråd med henne skulle vara okej. Det var det vi fick intryck av då.

Men hur anonym tycker du att bilden är?
– Den är sådan så att hon har samtyckt till att den publiceras.

Ja, men är den anonym?
– Jag skulle inte känna igen henne på stan.

Hon säger ju att hon inte hade några synpunkter på texten, men reagerade väldigt starkt på bilden, men det låter på dig som att du inte tycker att ni har gjort något fel överhuvudtaget. Trots att det lett till allvarliga konsekvenser för den här tjejen?
– Vi har ju gjort så som vi brukar, och vi tycker att vi har tagit de försiktighetsåtgärder som vi kan och som vi gör i sådana här fall.

Hon säger också att hon blev lovad att någon ansvarig skulle ringa upp och diskutera den här bildpubliceringen, men det är ingen som har ringt henne. Vad tänker du om det?
– Jag vet faktiskt inte. Det jag har hört är att vi har haft kontakt med henne efteråt och att det inte har varit några problem. Så jag har inte fått någon varningsklocka egentligen som har ringt.

Men du verkar inte ha så bra koll på vad som har hänt egentligen. Har du inte hört dig för om turerna som har varit innan jag kom hit?
– Vi har så klart pratat om vad som har hänt.

Kommer ni att be om ursäkt?
– Vi beklagar att hon är missnöjd med den här publiceringen. Det enda jag försöker betona är att vi har följt våra rutiner där vi har uppfattat ett samtycke från henne till att publiceringen ser ut så här. Vi tycker att vi har gjort vad som kändes rimligt och möjligt inför publiceringen.

Brott mot tystnadsplikten

Enligt Anders Goliger har Jessica alltså godkänt bilden och han menar därför att tidningen inte gjort något fel när man publicerade.
Han säger också att han inte fått några signaler om att hon skulle vara missnöjd med bilden.

Men för Jessica har det här betytt att hennes identitet har röjts trots dom löften hon säger att hon fått om att hon skulle få vara anonym.

Jessica har nu anmält Göteborgs-Posten till justitiekanslern, JK för brott mot tystnadsplikten.

– Om man har lämnat uppgift till en journalist i förtroende och sagt att så här är det, men jag vill inte framträda öppet för då kan jag råka i svårigheter. Okej säger journalisten du får vara anonym. Då är journalisten då vid straffansvar skyldig att inte bryta den anonymiteten. Den kan då göra sig skyldig till brott mot tystnadsplikt.

Håkan Rusten är byråchef på JK.

– Straffskalan är böter eller fängelse i högst ett år. Är det ett allvarligt straff kan det handla om fängelse i ett par månader eller böter.

Håkan Rusten säger att det är ovanligt att journalister döms för att de röjt sina källor. Men för Jessica var det ändå viktigt att anmäla för att visa att det här inte är okej.

– Man måste kunna känna en trygghet. Jag trodde jag var trygg när jag satte mig i taxin. Jag trodde att jag var trygg när jag gick med på att bli intervjuad. Jag trodde jag var trygg med en av Sveriges största tidningar, att de har så pass mycket yrkesstolthet att det här aldrig skulle kunna hända. Det här är fel.


Jessica heter egentligen någonting annat. Intervjun med JK var gjord av Lars Truedson.



Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someone

You may also like...